Det är en vacker majdag och Madelene Andersson sitter på sin lilla uteplats framför radhuslägenheten, men i luften är röklukten tydlig. Utsikten är heller inte sig lik, lekplatsen på gården är avspärrad av polisen, likaså gränsen till huset bredvid. Väktare ser till att ingen obehörig tar sig in och några personer från räddningstjänsten står och diskuterar något framför huset som brunnit.
Madelene och barnen var hemma när det började brinna i grannhuset på tisdagseftermiddagen.
– När jag upptäckte det brann hela huset men brandkåren hade inte hunnit komma. Jag skrek: Ut, ut! till barnen, berättar hon.
Familjen fick inte vara kvar i huset på grund av spridningsrisken så de gick hem till Madelenes syster som bor i närheten.
– Jag var jätteorolig att branden skulle sprida sig, det är inte många meter mellan husen. Det är torrt i gräsen och skog i närheten. Dessutom sitter våra staket ihop bakom huset.
Lättnaden är stor över att deras hus klarade sig, mycket tack vare att vinden låg åt rätt håll. Visst finns rök- och sotskador, en rökätare håller på att rena luften i lägenheten, men de kan bo kvar i huset.
– Det är så klart skönt att vara hemma, jag har inte sovit så mycket i natt. När man ser hur snabbt brandförloppet är i ett radhus, då bli man skraj.
Framför allt går Madelenes tankar nu till grannarna som drabbats och fått sina hem förstörda.
– Det är förskräckligt. Jättetragiskt.