"Nära att jag sköt killen"
- Det var väldigt nära att jag sköt killen. Hade han bara börjat höja armen med pistolen hade jag skjutit, berättar Mikael Lilja, ordningspolis i Norrköping. Det har gått några år sedan ungdomarnas filminspelning höll på att sluta riktigt illa.
I korsningen S:t Persgatan - Drottninggatan befann sig mannen som siktade på en liggande man. Det såg ut som rena avrättningssituationen, beskriver Mikael Lilja som med sin kollega var första polis på plats.
På drygt tolv meters avstånd tog Mikael Lilja och hans kollega sikte på gärningsmannen och ropade till honom.
- I det här läget var jag fullt införstådd med att skjuta den här mannen. Hade han bara börjat röra pistolarmen uppåt så hade jag avfyrat min pistol, säger Mikael Lilja.
Det är några år sedan, men fortfarande kan man höra ilskan och lättnaden i hans röst. Insikten om att han kunde ha skadat eller till och med ha skjutit ihjäl en person som inte ens höll i ett riktigt vapen är tung.
- Man blir alldeles svettig och arg över obetänksamheten när människor använder såna här vapen på ett sånt sätt, säger Mikael Lilja.
Mannen med pistolen förstod att det var allvar och släppte vapnet innan han höjde armarna i skyn. Det som för vittnen och polis såg allvarligt ut visade sig i själva verket vara en filminspelning och vapnet var inget riktigt.
- Adrenalinpåslaget gör att man blir heligt förbannad men lättad att det inte blev skjutläge, säger Mikael Lilja.
Att fyra pojkar i 12-års åldern hittats lekande med såna här platsvapen gör honom arg. Och han vill förklara hur stor risken är när en person leker med såna här vapen.
- Jag har ingen möjlighet att se vad det är för vapen i en skarp situation. På fem till tio meters avstånd är det omöjligt att se att det är ett plastvapen och då måste jag agera som att det är ett riktigt vapen. I vissa lägen kan vi inte vänta.
Så jobbar vi med nyheter