Information till våra läsare

Den 31 december 2024 är sista dagen som Folkbladet ges ut. Detta innebär att vår sajt inte längre kommer att uppdateras efter detta datum.

Vi vill tacka alla våra läsare för det stöd och engagemang ni har visat genom åren.

För er som vill fortsätta följa nyheter från Norrköping och Finspång hänvisar vi till NT.se, där ni hittar det senaste från regionen.

Tack för att ni varit en del av Folkbladets historia.

När ljusen skingrade det gråa

Grå är novemberdagern, men tusende ljus tindrar här till minnet av de hädan gångna.
När Alla helgons dag lider mot sin afton är det folkvandring till våra kyrkogårdar. Hela familjer vandrar fram där - för att minnas, för att tända sina ljus över nära och kära.

Susanne Arnberg satte, tillsammans med dottern Ylva, ljus på sin mors grav. FOTO: ANITA KJELLBERG

Susanne Arnberg satte, tillsammans med dottern Ylva, ljus på sin mors grav. FOTO: ANITA KJELLBERG

Foto:

NORRKÖPING2003-11-03 06:00
<B>Jan Nordström</B>
Någonting nytt är ju detta, som de senaste tio-femton åren eller så har nått våra kyrkogårdar. Det handlar inte längre bara om granris och kransar på denna särskilda dag. Nu tänds också ljusen, längs gravarna över hela Sveriges land.
Från kapellet vid krematoriet strömmar ljus och körsång, här har hållits öppet hela dagen. Kaffe bjuds det också på. Vid minneslunden säljs ljus. På kyrkogården som vetter ner mot Strömmen rör sig människor långsamt i skymningen.
- Det är något stämningsfullt, man samlar sina tankar, säger Susanne Arnberg, där hon sätter ett ljus på sin mors grav. Modern, som gick bort alltför tidigt; 25 år sedan har det nu hunnit bli.

En påminnelse
Dottern och maken är med. Och de har också fler gravar att vårda, Susannes farmor har sin sista viloplats här i närheten.
- Det blir en påminnelse, säger Susanne. Man borde tänka på det här oftare.
I den tungt grå skymningen singlar säsongens sista löv mot marken från alm och lind. Det är fuktigt, disigt - men ur det nu så hastigt mörknande grå tindrar ljus och lyktor i både när och fjärran.
Folk rör sig längs gångarna, ofta hela familjer där också de små barnen är med.
- Var är det farfar ligger nu igen? hör vi en liten röst säga.

Hjärtskärande
Här är så vackert, så stämningsfullt. Men också så hjärtskärande; med tröstlöshet bortom all försoning. Barngravar, några så sent som från i år. En liten blå sköldpadda på en 14-årig flickas grav.
Och teckningar med hälsningar till Pappa, som saknas så "jättemycket".
Efterhand som den grå skymningen tonar bort och mörkret tar över försvinner också människorna från kyrkogårdarnas gångar. Snart ska gravstenarna vara ensamma kvar, ensamma med natten och med de darrande minneslågorna.
Den stillsamma folkvandringen drar hemåt. Till allhelgonakvällens goda familjemåltid... eller, för den delen, kanske någon liten festlighet. Livet går vidare.
Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!