Vandrarmusslan, även kallad zebramussla, har funnits i Sverige sedan 1920-talet, men då främst i Mälaren och Hjälmaren. Den senaste tiden har musslan även påträffats i stora mängder i södra delen av sjön Glan mellan Norrköping och Finspång. Mindre mängder har påträffats i Bråviken och sjön Roxen.
Det är framför allt spridningen i Roxen som oroar experterna eftersom Göta kanal går genom sjön från Norsholm till Berg.
– Den har kommit in i Göta kanals vattensystem och spridningen till andra sjöar redan igång, säger vattenekologen Erik Årnfeldt vid länsstyrelsen i Östergötland.
Sprider larverGöta kanals vattensystem är också extra känsligt för spridning eftersom musslan gärna biter sig fast under båtskrov och sedan förökar sig i rasande fart upp till 10 000 individer per kvadratmeter.
– Den sätter sig snabbt, och forslas vidare på båtar. Men det är inte bara med båtarna. Även musslornas larver sprids med vatten, säger Erik Årnfeldt.
Musslan härstammar ursprungligen från Kaspiska havet, och har forslats till Sverige med båtar som tömt sitt barlastvatten i Stockholmsområdet. Musslan lever helst i sötvatten, men kan också förekomma i bräckt vatten.
ProblemI flera länder, framför USA och Kanada, har myndigheterna haft stora problem med musslorna.
– De kommer in i vattenverk, värmeverk och kraftverk och ställer till skada. De sätter sig på dammluckor, vilket förhindrar användningen och kostar stora pengar att få bort, säger Erik Årnfeldt, som nu bävar för att slussarna i Göta kanal ska påverkas.
– Det finns inget sätt att bli av med dem. De går att skrapa bort tillfälligt, men sedan är de tillbaka, säger han.
"Tagna på sängen"Anders Donlau, vd för Göta kanalbolag, säger att det är för tidigt att sia om vad musselspridningen kan få för konsekvenser för kanalen.
– Vi blev lite tagna på sängen och måste lära mer om vandrarmusslan innan vi vet vad vi ska göra, säger han.
I dagsläget har Anders Donlau svårt att se hur musslan skulle kunna bli ett problem, och han känner ingen större oro.
– Skulle den sätta sig på en slussport kan vi alltid skrapa bort den. Sådana skrapningar utför vi ändå kontinuerligt, säger han.
Läs mer i fredagstidningen