Mönsterskolan
NORRKÖPINGKlasslärare, två i varje klass, på högstadiet i stället för ämneslärare. En gemensam vision av hur det ska vara. En rektor som fungerar som "coach" och genom förtroende och lämpor driver sina lärare till stordåd. Så beskriver Li Bennich-Björkman, statsvetare från Uppsala, Navestadsskolans förvandling till något av en mönsterskola. Hon gör det i en ny bok: "Någonting har hänt". Nu har Navestadskolans förvandling dokumenterats i en bok
Två lärare i varje klass var en radikal förändring på högstadiet. Här syns Karin Fall och Robert Schaller i "sin" nia. FOTO: JANNE FORSBY
Foto:
- Denna högstadieskola är belägen i ett socialt utsatt område med hög arbetslöshet, låg utbildningsnivå och många invandrare. Under 1990-talet utvecklades den mot alla odds från problemskola till förebild, skriver Li Bennich-Björkman.
Hon har jämfört Navestad med sex andra s k lågstatusskolor. Hon har bland annat intervjuat 150 lärare och rektorer.
Rektorerna/cheferna spelar en nyckelroll i de framgångsrika skolorna.
- Navestadsskolan har en rektor vars främsta ledstjärna är delaktighet och decentralisering av ansvar. För henne är det helt centralt att handlingskraft inte får gå före förankring och att initiativen till förnyelse kommer underifrån, från lärarna själva, skriver Li Bennich-Björkman.
En annan viktig orsak till att Navestadsskolan lyckats är att personalminskningen under 90-talet inte gick ut över den elevstödjande personal såsom kuratorer, psykologer och skolsköterskor.
Ytterlkigare en ositiv del i utvecklingen: Stödet från kyrkan, fritidsgården och fotbollsklubbarna.
<b>Bättre betyg</b>
I boken tillbakavisas i stor utsträckning klandret av den svenska skolan som tog stor plats i valrörelsen.
Svenska 15-åringar har en läsförståelse som ligger i topp, internationellt. Den är bättre än 1970. Även i matte och naturvetenskapliga ämnen har utvecklingen varit positiv.
Li Bennich-Björkman konstaterar att det är de s k lågstatusskolorna som dominerar debatten. Det är där de icke-godkända eleverna finns. Det är skolorna i storstädernas utkanter där lärare och skolledning kämpar mot våld, ibland rasism och bristande språkkunskaper hos eleverna.
<b>Dåliga odds</b>
- Förutsättningarna för dessa skolor är att vara framgångsrika skolmiljöer är små och de har oddsen emot sig. Ändå finns det skolor som lyckats att vända sin skolas negativa utveckling till det bättre.
- Navestadsskolan är en sådan skola.
Bennich har också jämfört betygen i avgångsklasserna i nian. Betygen i Navestad var bättre 1997 än 1992. Poängen ökade också mellan 1998 och 1999.
Betygen är inte allt. Navestadsskolan lever i en verklighet där många elever har ett underläge från början.
Förändringarna har inte gått smärtfritt. En smärtsam process var till exempel övergången från ämneslärare till klasslärare. Att "överge" sina specialiteter gillades inte av alla lärare.
Det var några av lärarna som startade processen med att arbeta mindre ämnesspecialiserat. utifrån detta utvecklades arbetsmetoderna till de självstyrande arbetslag som finns idag.
<b>Lång process</b>
Även eleverna har stor frihet att lägga upp sitt eget arbete, jämfört med traditionella skolor. De har bl a flextid, inom vissa ramar..
Förändringen har skett inifrån och den har tagit tid. Det är inte politikerna som har drivit på eller ens deltagit.
Försöken att engagera föräldrarna har inte heller varit särskilt framgångsrika. Inte förrän man började med föräldramöten på klassnivå. Innan dess var det bara "villaföräldrarna" som kom.
Boken om Navestadsskolan heter "Någonting har hänt - Förbättring och frustration i svenska lågstatusskolor" (SNS förlag). Författaren Li Bennich-Björkman är docent i statsvetenskap vid Uppsala universitet.
Så jobbar vi med nyheter