Misstagen som kan kosta IFK Norrköping platsen i allsvenskan
NORRKÖPINGFantasilöst, ängsligt, precisionsfritt, obeslutsamt, billigt, uppgivet.Kan hitta många ord som passar in på måndagskvällens, och höstens, allsvenska IFK Norrköping.Men inte det man skulle vilja skriva.
Jag kan, så här en stund efter 0-3 mot Halmstads BK på Idrottsparken, bara hitta två faktorer som talar för att IFK inte ramlar ur allsvenskan:
Det kan räcka med seger hemma mot Trelleborgs FF för att hålla GIF Sundsvall - med ett tuffare program kvar - bakom sig i sluttabellen när den räknas ihop 27:e oktober.
Om så inte blir fallet tror jag det väntade kvallaget från superettan, Landskrona, Mjällby eller Gefle, håller för låg klass. Men det trodde nog de flesta Peking-anhängare om Häcken också den där hösten 1982 och jag hoppas att "det-kommer-ordna-sig-attityden" inte existerar den här gången.
Det kändes som om IFK-tränaren Tor-Arne Fredheim analyserade blåögt när han i går kväll sa att IFK spelade bra fram till och med HBK:s 2-0. Jag håller nog mer med Tom Prahl som tyckte att hans lag kontrollerade matchen väl.
Motståndarna i allsvenskan vet att tålamod på "Parken" lönar sig, förr eller senare går IFK-are bort sig i ivern att göra mål och blidka hemmasupporters. Det har hänt åtskilliga gånger den här säsongen, det hände i går också. Kyla verkar vara tabu i agerandet.
IFK skapade bara en och en halv målchans värd namnet, en hörna och ett närskott av Jonas Wallerstedt, och båda kom faktiskt efter 0-2 när IFK:s chansartade spel gick hem ett par gånger. Bara ett skott av tio träffade Håkan Svenssons mål. Halmstad träffade nio av fjorton gånger på sina avslut.
Snacka om skillnad.
Det finns för få linjer, för lite tanke och överraskningsmoment i anfallsspelet den här hösten.
Nu går det inte längre att skylla på otur och oflyt.
Och det kan sluta riktigt illa, kan inte se hur laget ska lyftas de här närmaste veckorna.
Tyvärr.
Vad värre är:
Det finns en rad misstag som om några veckor kan kosta IFK Norrköping en allsvensk plats:
<B>? Osäkerheten kring spelsystemet.</B>
Säsongen började med 4-3-3, fortsatte med 4-4-2 i olika former och har mestadels under hösten kallats 4-5-1. Visst, det handlar först och främst om en lek med siffror. Men jag är också övertygad om att Tor-Arnes obeslutsamhet spridit sig i leden. Häromveckan var väl 4-5-1 den definitiva melodin under jakten på nytt kontrakt? Under försäsongen hyllade många, också Folkbladet, IFK-tränarens nya giv. Helt klart är att både han och vi underskattade betydelsen av konstgräsets fördel för det lag som tränade varje dag på underlaget.
Frågan är också hur klokt det är med alla byten och rockader av taktiska skäl med spelare inom laget.
<B>? Bristen på en erfaren andretränare.</B>
Roger Lönn, 34, fick chansen bredvid färske "Darre". Han tackade naturligtvis ja till det fina erbjudandet, om än med stor förvåning, men den förre mittbacken som enbart har tränarmeriter från div IV-klubbarna Hagahöjden och Dagsberg har inte varit rätt man när det blåst snålt. Det må vara förlåtet, han har inte heller den rutin som krävs i sammanhanget.
Både Tor-Arne och styrelsen har å andra sidan insett att hårda nypor fattas - där kom Sören Cratz in i bilden.
Med de förutsättningarna kan det inte vara helt enkelt för dagens duo att stå oberörd över den kniviga uppgiften.
<B>? Saknaden av en framtidstro och ambition hos IFK Norrköpings ledning.</B>
Styrelsen har inte varit tydlig i visionerna och planerna, annat än höjda publiksiffror. Det har smittat av sig och under ytan tror inte jag att en trupp där ingen spelare av cirka tio där kontraktet går ut efter den här säsongen har skrivit på något nytt avtal kan må särskilt bra.
Även om osäkerhet kring kontrakt numer är vardagsmat höjdes knappast moralen i laget när Eddie Gustafsson bestämde sig för Molde. Trots att IFK-styrelsen bad honom vänta med beskedet. Den nyheten var för mig en alarmerande signal om att saker och ting hos tolvfaldiga mästarna inte står rätt till.
<B>? Oförmågan att utveckla potentiella stjärnor individuellt.</B>
Säga vad man vill om Olle Nordin, men under de åren tog Eddie Gustafsson, Mathias Florén, Kristian Bergström och Jonas Wallerstedt klivet in i A-landslaget. Den kvartetten är idag fjärran från blågult. Den förstnämnda trion är ändå "Pekings" ryggrad. Vad hände med den individuella träningen?
<B>? Misslyckandet att hitta en målskytt.</B>
Pelle Andersson sparkades bort till superettan, Mathias Gravem likaså. Mattias Flodström och Jonas Wallerstedt har inte nått upp till den klass man önskar ha två allsvenska spjutspetsar. De kortsiktiga värvningarna, australiern Joe Spiteri och polacken Dawid Banaczek, har tillsammans bara gjort ett mål.
<B>? Misslyckade värvningar.</B>
Förutom de spelare som hämtats i Åtvidabergs FF de senaste säsongerna har det varit klent ställt med succétillskott. En miss i kartläggningen, bortblåst fingertoppskänsla hos de som rekryterar, eller bara en följd av sämre ekonomi? Jag vet inte.
Så jobbar vi med nyheter