Misshandlad varje dag i ett och ett halvt år
NORRKÖPINGI ett och ett halvt år levde 45-åriga Mariana Sjöberg tillsammans med en man som misshandlade henne varje dag. Nu sitter han i fängelse och Mariana har tillsammans med sin väninna Madeleine Nygren startat föreningen Exinde. De vill stödja anhöriga till misshandlade kvinnor, så de i sin tur kan hjälpa kvinnorna.
Mariana Sjöberg blev misshandlad av sin man. För att hjälpa andra misshandlade kvinnor ur destruktiva förhållanden har hon bildat föreningen Exinde tillsammans med väninnan Madeleine Nygren. FOTO: NICLAS SANDBERG
Foto:
Då hade hon redan blivit psykiskt misshandlad i ett halvår. Mariana är glad att hon kan ha linne på sig och inte behöver dölja några blåmärken. Den fysiska misshandeln fortsatte sedan i ett års tid och tog sin ände först efter att hennes make nästan ströp henne till döds.
I ett brev till Folkbladet skriver Mariana:
"Kvinnor och barn misshandlas i hemmen, vi ser och vi tiger. Vi vet att om det skrivs tillräckligt mycket om vanvård, misshandel och oegentligheter i samhället så minskar det. Eftersom ingen vågar träda fram för att kritisera eller vittna kan allt elände fortsätta."
Men idag vågar Mariana. Hon tänker aldrig mer vara tyst, snäll och fin. Om man inte engagerar sig är man medskyldig tycker Mariana.
- Kan jag få en enda misshandlad kvinna att packa och gå har jag lyckats, säger hon.
<b>Vansinnigt romantiskt</b>
Mötet med sin före detta man beskriver Mariana med ett ord. Passion. Det var rosor och komplimanger, han skjutsade och hämtade. Alla hennes vänner tyckte han var gullig. Men för Mariana, som för alla andra misshandlade kvinnor, förändrades han när de hade skapat en relation.
Då började den psykiska nedbrytningen. Hon borde inte äta så mycket för då blev hon tjock. Maten var inte god. Varför hade hon inte diskat? Han småknuffade lite på henne, men det var inget allvarligt, enligt Mariana. Efter en tid började han sortera bort hennes vänner. Han hindrade hennes sju barn från att prata med henne. Han drack alkohol nästan varje dag.
Mariana arbetar som samtalsterapeut. Flera gånger under den här tiden kom misshandlade kvinnor till Mariana och frågade om råd. Gå, sa Mariana varenda gång. Men hon stannade.
Efter bröllopet började det på allvar. Han kastade in henne i väggar och nedför trappor. Han slängde runt med henne, körde in tummarna under nyckelbenen och tog strypgrepp. Men han rörde aldrig ansiktet.
Varje gång anklagade Mariana sig själv. Varför diskade jag inte?
En bra dag var en dag när hon fick lite stryk, när han inte tog strypgrepp. Hon visste hela tiden att det var fel, men hon kunde inte gå. Hon skämdes över att hon lät sig bli slagen och förnedrad av den man hon älskade. Det som i början hade verkat som gullig omtanke var istället ett makt- och kontrollbehov
<b>Hoppades på förändring</b>
Kanske kan min kärlek förändra honom, tänkte Mariana när hon blev sparkad i huvudet med en träsko. Nu som först vågar Mariana låsa toalettdörren om sig igen. Och hon frågar fortfarande om lov.
Under det år de var gifta hade Mariana aldrig kontakt med Kvinnohuset. Räddningen blev istället hennes vännina Madeleine Nygren. De har känt varandra sedan 1988. När alla andra tog avstånd ringde Madeleine varje morgon och kontrollerade att Mariana levde.
Första gången hon anmälde honom dömdes han till sex månaders fängelse. Hon gick dit och hälsade på. Hon tyckte synd om honom. Och de började om.
Samma vecka han släpptes ut slog han igen. Dag sju i friheten tvingade han upp Mariana halv två på natten och sa åt henne att skriva på en resningsansökan, annars skulle hon dö. Mariana skrev på, men ändrade en siffra i sitt personnummer och hoppades att han inte skulle märka något. Det gjorde han inte.
<b>Ringde polisen</b>
Det hela slutade med att han försökte strypa henne och Mariana upplevde det som en befrielse när hon trodde att hon skulle dö. När mannen släppte taget ringde Mariana upp Madeleine och bad om hjälp. Madeleine ringde polisen som grep mannen. I tre veckor satt han häktad och Mariana fick ett andrum. Hon kunde äntligen sova en hel natt.
Rättegången kom fort. Mariana tyckte det var mycket jobbigt att rättegången igenom behöva bevisa att hon var psykiskt frisk och inte hittade på. Hans advokat använde bland annat Marianas dagboksanteckningar för att visa att hon var psykiskt labil. Att hälften av alla misshandlade kvinnor som anmäler drar tillbaka sina anmälningar är förståeligt, tycker Mariana.
Mannen dömdes till sex månaders fängelse igen och Mariana blev lättad. Men samtidigt hade hon dåligt samvete. Mannen överklagade, men hovrätten fastställde domen. Detta var i februari och snart kommer han ut igen. Han har lovat att han ska döda Mariana och hon är rädd. Men hon tänker inte hamna där igen. Hon tänker inte skämmas mer. För att bygga upp sin egen trygghet har Mariana börjat träna boxning två gånger i veckan. Hon vill kunna slå tillbaka om det blir en nästa gång.
<b>Härifrån och vidare </b>
Mariana och Madeleine har tillsammans bildat föreningen Exinde. Det betyder härifrån och vidare. De tror på upplysning och tänker rikta sig till de anhöriga till misshandlade kvinnor. För det är en verksamhet som inte finns.
- När kvinnorna väl lämnat mannen finns det idag bra hjälp att få, men kvinnor som själva inte har kraften att gå från de män som slår dem, behöver mer än någonsin omgivningens stöd, säger Mariana.
Just nu håller de på att leta efter samarbetspartners och har kontaktat alla gymnasieskolor i Norrköping och Linköping. De har även pratat med olika kvinnojourer och landstinget.
Mariana tror inte att alla män slår, men hon tror att män från alla samhällsklasser kan slå. Fler och fler kvinnor väljer att anmäla, men fortfarande är de alldeles för få. Mariana har under de här två åren blivit mer cynisk, men tror konstigt nog fortfarande på romantiken. Hon vill bli en förebild för kvinnor som är i hennes situation.
- Det behöver man. Inte bara en notis som saknar namn, utan en verklig kvinna, säger hon.
Så jobbar vi med nyheter