Information till våra läsare

Den 31 december 2024 är sista dagen som Folkbladet ges ut. Detta innebär att vår sajt inte längre kommer att uppdateras efter detta datum.

Vi vill tacka alla våra läsare för det stöd och engagemang ni har visat genom åren.

För er som vill fortsätta följa nyheter från Norrköping och Finspång hänvisar vi till NT.se, där ni hittar det senaste från regionen.

Tack för att ni varit en del av Folkbladets historia.

Miriam lever sin dröm

Jag blir alldeles pirrig i magen när planet äntligen landar på Stansteds flygplats efter några timmar på ett plastigt lågprisflygsäte. Det är i mitten av oktober och hösten är fortfarande fin i England. Snart ska jag träffa min vän Miriam som i september flyttade till London för att förverkliga sina drömmar.

Norrköping2009-11-06 03:00
Maria Ackerfors
Miriam och jag har känt varandra i snart tio år. De senaste fem åren har jag ständigt hört henne prata om England. Att få gå i skolan, spela bas och bo i England. - Jag har alltid haft en fascination för landet. Kulturen, språket. Det har alltid varit lockande för mig. Dessutom finns det fler möjligheter här, fast samtidigt finns det ju fler att konkurera med, säger Miriam där vi sitter på ett Fairtradecafé vid Themsen i Richmond, och smuttar på en varsin kopp chai-te. Solen håller på att gå ner och det är så vackert att man nästan går isär. I september flyttade Miriam och hennes vän Isabel Lysell, som båda gått musiklinjen på De Geergymnasiet i Norrköping, till Richmond i västra London för att gå på en treårig bachelor degreeutbildning på Tech Music School. Det är en skola för gitarrister, basister, sångare, trummisar och keyboardister som siktar på att bli professionella musiker. På schemat står bland annat Styles, då de går igenom olika musikstilar och hur man spelar autentiskt till dem. En annan kurs är Live Performance Work Shop, då eleverna ska spela en ny låt varje vecka som de utantill spelar upp för sin grupp på ungefär fyrtio personer och lärare som granskar och sätter betyg. - Jag är väldigt nöjd med skolan och lärarna. Men det är ganska hård press. Just nu håller vi på med rätt enkla saker men vi jämförs med proffsmusiker, så vi måste kunna allt perfekt. Det märks att lärarna är professionella. Utanför läraryrket jobbar de som musiker, vilket de som går utbildningen siktar på att bli. Det känns mer äkta. Annorlunda utomlands Att flytta utomlands och plugga är inte helt okomplicerat. Bidrag, lån, hyror, räkningar och studieavgifter. Det kan vara knepigt att få ekonomin gå ihop sig. - Studiebidrag och lån blir ungefär 11500 kronor i månaden. Sen kan man få lån till terminsavgifter, flygresor, instrument m.m. Som tur var hade mina morföräldrar sparat lite pengar åt mig till min utbildning, vilket hjälper väldigt mycket. Men det går att klara på bara lån. Ett tips är att spara själv också, skaffa ett extraknäck till exempel. När jag frågar vad Miriam saknar med Sverige tar det ett tag innan hon kommer på något. - Jag saknar inte landet i sig. Då saknar jag mer tryggheten och lugnet. Hemma i Sverige vet jag hur allt fungerar och saker går på rutin, men här är allt nytt hela tiden. Fast jag antar att det alltid är så när man flyttar hemifrån för första gången, men det kanske är mer eftersom jag flyttat utomlands. När vi lämnar Richmond för att träffa några vänner i östra London märker man tydligt att det inte är någon liten stad vi befinner oss i. Med tunnelbanan tar det över en timme att komma dit vi ska, och tunnelbanan åker inte långsamt. Jag blir klaustrofobisk, men Miriam verkar inte besväras av Londons storlek. - Nej, jag blir inte klaustrofobisk, men ibland känner jag mig liten och ospeciell. Då hjälper det att prata med en vän hemifrån eller så skriver jag en låt. Sen jag kom hit har jag skrivit fyra eller fem låtar. Då får jag ut det jag behöver få sagt. Aktiv artist I november kommer Miriam hem till Sverige igen i några dagar för två spelningar i Visby och Stockholm, ihop med Madeleine Jonsson. Deras första spelning tillsammans hade de för nästan exakt ett år sen och i våras vann duon singer/songwriterpriset i Musik Direkts riksfinal. De har också spelat på bland annat Salige Munkens minifestival Munken in The Park, på Café Swartz och andra lokala spelningar. - Det var svårt att lämna Madeleine där hemma. Ett tag tänkte jag stanna och gå på rockmusik-linjen på Birkagårdens Folkhögskola i Stockholm. Men att flytta till England har varit min dröm så länge och jag hade jobbat hårt i ett år för att hitta en skola och jag gjorde många auditions och sånt, så jag bestämde mig för att åka i alla fall. Madeleine och jag spelar fortfarande ihop, men inte lika ofta. Jag visste att hon skulle ha mycket att göra i år eftersom hon går i trean på musikgymnasiet nu. Sen hoppades jag att jag skulle hitta nya människor att spela med här, och få nya möjligheter. Hon tyckte också att jag skulle åka. "Glömde" lektion Musiken har alltid legat nära till hands för Miriam. Hon började spela cello när hon var fem år. Men någon gång under mellanstadiet började intresset för cellon att dala. Jag minns att hennes cellolärare ofta fick komma och hämta Miriam i klassrummet för hon hade "glömt" sin lektion. - Jag ville byta instrument i flera år, för att kunna spela den musik jag lyssnade på, som då bland annat var Red Hot Chili Peppers. Men jag kunde inte bestämma mig om jag skulle börja med gitarr eller bas. Jag bestämde mig för att börja spela gitarr, eftersom min bror redan spelade bas. När jag var tolv år skulle mamma anmäla mig till musikskolan. Då var kön till gitarr flera år, men om jag skulle börja med bas fick jag börja redan efter en vecka. Det är jag väldigt glad för nu, för jag tror inte att jag och gitarr skulle passat lika bra som jag och bas! Pissrädd Det kan tyckas vara en stor och svår sak, att våga kämpa för att nå sina drömmars mål. Att det behövs mycket mod. - Men jag vågade nog egentligen inte. Jag bara gjorde det och jag var pissrädd. Jag förstår nog fortfarande inte att jag bor här. Rådet till de som drömmer om att göra något, men inte vågar, är att bara göra! Kör på! Om man verkligen vill något så är det bara att göra. Skit i rädslan! Även om Miriam nu bor och pluggar i London så har hon ännu en dröm att kämpa för. När Miriam var sex år fyllde hon i en Mina vänner-bok. På frågan "Vad vill du bli när du blir stor?" hade hon svarat "artist". - Ända sedan jag började gymnasiet så har jag velat satsa på musiken. Jag vill satsa, annars skulle jag ångra mig resten av mitt liv för att jag inte ens försökte. Drömmen är att jag ska kunna försörja mig som musiker. Jag kan inte se mig själv som något annat än musiker. Jag måste klara det och jag tror jag kommer klara det, på ett eller annat sätt, säger Miriam och dricker ur det sista ur koppen. Sedan går vi hem till hennes och Isabels lägenhet. Och när jag sitter i deras blå bäddsoffa och hör Miriam öva inför kvällens uppspel tror jag verkligen att hennes dröm kommer gå i uppfyllelse.
Namn: Miriam Grundström Ålder 19 år Bor: Richmond, London Pluggar: BassTech på Tech Music School i London
Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!
Läs mer om
Norrköping