Norrköping har tagit ett politiskt inriktningsbeslut som bland annat säger att kommunen ska gå mot att minska både avfallet och klimatavtrycket. Som en del i det arbetet gick kommunen 2017 med i samverkansprojektet Jakten på plasten, med syfte att minska användningen av den fossila plasten.
Problemet med den stora plastanvändningen är flera. 99 procent av all plast är idag tillverkad av olja, vilket innebär att den bidrar till klimatförändringarna när den bränns.
– Vårt avfall går till förbränning, och i vårt avfall har vi ungefär 40 procent plast idag. I Norrköpings kommun har vi ett mål att till 2030 enbart använda förnybara bränslen i staden, och det är ju en jätteutmaning om vi har 40 procent fossilt i vår fjärrvärmeproduktion, säger Karin Faxér, miljöstrateg på kommunen.
Det används också många kemiska tillsatser vid tillverkningen av plasten, och den bidrar till en stor mängd avfall. Om plasten hamnar i naturen tar det flera hundra år att bryta ner den.
– Plasten bidrar till mycket nedskräpning både på land och i haven. I havet blir den till mikroplaster och förstör levnadsmiljöerna för vattenlevande djur, och det påverkar ju oss också i förlängningen, säger Karin Faxér.
I projektet har kommunen bland annat jobbat med kartläggning av vilken typ och hur mycket plast som köps in av kommunen. De har också börjat ställa hårdare krav vid upphandlingar av plastprodukter.
– Till exempel våra soppåsar som tidigare var gjorda i fossil plast har vi nu kravet att de ska vara av återvunnen plast, vilket gör att vi halverar koldioxidavtrycket. Vi har också ett profilmaterialavtal som tidigare innehöll väldigt många plastprodukter. Där har vi tagit bort onödiga produkter och krävt att de få plastprodukter som är kvar ska vara av återvunnen plast. Bara genom det avtalet har vi sparat 1,3 ton koldioxid per år i klimatavtryck.
En annan del av projektet har varit att ta fram olika typer av vägledningar. Det handlar om filmer och checklistor som kan bidra till minskad plastanvändning i den kommunala verksamheten.
– Vi har testat materialet på två pilotverksamheter. Det ena var rådhuset och det andra ett äldreboende.
Äldreboendet kunde inte slutföra sitt projekt på grund av pandemin som kom emellan, men i rådhuset har en del förändringar gjorts. Till exempel fanns tidigare en fossil soppåse i varje arbetsrum. De togs bort och i stället fick varje våningsplan en källsorteringsstation.
– Genom den enkla åtgärden så räknade vi ut att vi sparat in ett halvt ton koldioxid per år, säger Karin Faxér.
Var gäller engångsartiklar fokuserar de på att minska användandet av plastbägare, skoskydd, förkläden och handskar.
– De minskade rejält mellan 2018 och 2019. Sen ökade det lite förstås 2020, men ändå när det gäller plastbägare och handskar så ligger vi bättre till än 2018, säger Karin Faxér.
– Man ska absolut använda förkläden och handskar i smittskyddshänsyn, men ofta kanske man använder det av gammal vana och i större utsträckning än vad som egentligen behövs enligt smittskyddslagen.
Projektet Jakten på plasten är nu avslutat men arbetet med att minska plastanvändningen fortsätter.
– När vi gör ett inköp ska vi alltid tänka: behövs den här produkten eller kan vi göra på ett annat sätt? Och behövs den, måste vi ha så många?