Information till våra läsare

Den 31 december 2024 är sista dagen som Folkbladet ges ut. Detta innebär att vår sajt inte längre kommer att uppdateras efter detta datum.

Vi vill tacka alla våra läsare för det stöd och engagemang ni har visat genom åren.

För er som vill fortsätta följa nyheter från Norrköping och Finspång hänvisar vi till NT.se, där ni hittar det senaste från regionen.

Tack för att ni varit en del av Folkbladets historia.

Minnen som aldrig suddas ut

NORRKÖPING
Igår uppmärksammades förintelsens minnesdag i Norrköping, bland annat genom ett fackeltåg.
- Minnena kommer tillbaka en sådan här dag, trots att det gått en massa år sedan befrielsen, säger Sara Fransson från Linköping, en av de överlevande från Auschwitz.

Landshövding Björn Eriksson talade vid minnesdagen, men han tog även tillfället i akt att lyssna på Sara Fransson från Linköping. Hon berättade för honom om sina upplevelser av dödsmarchen i februari 1945.
FOTO: ANITA KJELLBERG

Landshövding Björn Eriksson talade vid minnesdagen, men han tog även tillfället i akt att lyssna på Sara Fransson från Linköping. Hon berättade för honom om sina upplevelser av dödsmarchen i februari 1945. FOTO: ANITA KJELLBERG

Foto:

Norrköping2003-01-28 00:00
Det var den 27 januari 1945 som koncentrations- och förintelselägret Auschwitz-Birkenau i Polen befriades av sovjetiska trupper. Förslaget att inrätta en årlig minnesdag kom från statsminister Göran Persson 1999. Syftet med dagen är att hedra förintelsens offer.
En av dem som gick med i gårdagkvällens fackeltåg från synagogan till judiska begravningsplaten var Sebastian Rachwalski. Hans pappa var en av dem som vid krigsslutet befriades från nazisternas koncentrationsläger.
- För mig betyder dagen ingenting. Vi judar bär ändå ständigt med oss förintelsen i vår ryggsäck. Men minnesdagen är viktig eftersom ingen får glömma vad som hände, säger Sebastian Rachwalski.

<b>Glömmer aldrig</b>
Sara Fransson var med i Auschwitz den 27 januari 1945, då var hon 18 år gammal.
- Jag glömmer aldrig den dagen. Vi fick ställa upp oss utomhus och jag minns att tyskarna hade vita bindlar runt armarna den dagen. De sa att kriget var slut. Vi tittade bara på varandra och det var alldeles tyst. "Vad ska hända nu?" undrade jag. Jag var ju undernärd, i förskräcklig kondition, och helt ensam.
Sara skildes från sin mamma och syster när hon kom till koncentrationslägret Auschwitz från ghettot Lòdz i Polen.
- De hamnade på andra sidan och jag ville gå med dem. I ilskan kastade jag en bit bröd på en tysk soldat. Han klatschade till mig med en piska som smällde som ett pistolskott. Han hotade att skjuta alla i folkhopen och frågade mig om jag ville ha det på mitt samvete.
Med på måndagens minneshögtid i synagogan och i fackeltåget fanns elever från Hultdalsskolan.
- Minnesdagen är jättebra för att vi ska komma ihåg förintelsen, säger Elin Fredriksson.
- Vi ska börja läsa om världskrigen den här terminen och håller på med judendomen i religionen, så det var verkligen bra att få vara med i synagogan. Det är spännande att inte bara läsa om andra religioner, utan att faktiskt se med egna ögon hur de fungerar. I synagogan verkar sammanhållningen vara mycket starkare än i Svenska Kyrkan, säger Elin Fredriksson.
På förintelsens minnesdag hölls en rad föreläsningar och evenemang i Norrköping. Bland annat talade journalisten Gellert Tamas om vardagsrasismen i Sverige, till stadsbiblioteket var konstnären Jacqueline Holmgren inbjuden för att arbeta med bildkonst tillsammans med ungdomar och på Crescendo var det mångkulturell afton med sång, dans och poesi.
Dagen arrangerades av Mosaiska församlingen, ABF, Norrköpings Kommun, Byrån mot diskriminering, Marieborgs folkhögkola, Kulturföreningen Möt världen, Synagogans vänner, Samfundet Sverige-Israel med flera.
Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!
Läs mer om