Ministern beredd att ändra på det som inte fungerar
- Visst kan vi ändra på åtgärder, som visat sig inte fungera.Försäkrade arbetsmarknadsminister Sven Otto Littorin (m), när han på måndagen träffade elever på Marieborgs folkhögskola.Medan vuxeneleverna ställde sina frågor hann också många enskilda levnadshistorier skymta fram.
Marieborgseleverna Elisabeth Sandberg och Linnea Malmberg hade mycket att säga ministern.
Foto: Fotograf saknas!
Inför ca 25 vuxna på gymnasieutbildning, i Fröbelhuset på Södra Promenaden, vill Littorin först veta hur många av dem som hellre skulle vilja jobba. Ungefär en tredjedel räcker upp handen. Littorin säger, att det är "åt pepparn för många" som vill jobba men inte får.
Munguggning
Sedan håller han en inledning om regeringens politik. Enkelt och ledigt, han har lätt för sig bland folk.
En del politisk munhuggning mellan honom och Stjernkvist blir det ju sedan. Littorin menar, att det bara är för dem som står närmast arbetsmarknaden man nu minskat ner.
- Det ska man också göra i en högkonjunktur.
Mycket att säga
Men framför allt så har de här eleverna, med sina livserfarenheter, så mycket att säga ministern och kommunalrådet.
Camilla Skullman berättar att hon är 36 år, ensamstående med två barn, har "hoppat lite hit och dit". Nu vill hon använda gymnasiebehörigheten till att läsa vidare, bli socionom.
- Förut hade jag dåligt självförtroende, men det har växt för mig medan jag gått här.
Och ministern flikar in, att en av de stora fördelarna med utbildning är att man ofta får självförtroende på köpet.
Så kommer då rekryteringsbidraget upp. Det som gjort det möjligt att under viss tid vuxenstudera med bibehållen a-kassa - men som regeringen slopat, vilket kritiserats av socialdemokraterna.
Egen erfarenhet
Här kan Elisabeth Sandberg berätta ur egen erfarenhet, om hur hon nu blivit av med sitt rekryteringsbidrag mitt i utbildningen, och i stället tvingats ta lån.
Med fyra egna barn och två bonusbarn, och det ena med det andra, har hon inte jobbat sedan 90-talet. Rekryteringsbidraget har hjälpt henne, kanske fortsätter hon med psykologstudier när hon är klar med den här utbildningen.
Det är i det läget som arbetsmarknadsministern utan omsvep säger, att sådant här kan regeringen mycket väl tänka sig att ompröva. Det är ett stort batteri av nya åtgärder man har satt in, och alla har - som det visat sig - inte varit lika bra.
- Vi får se över, och om något inte fungerar så ska vi ändra på det. Vårt mål är ju att nå fram till full sysselsättning, det kan inte vara något mindre än det.
Finns det jobb?
Therese Lundin kan omtala att hon till skillnad från många andra har jobb, som undersköterska, och nu är tjänstledig för studierna. Men hon vill inte tillbaka, inte till det jobbet.
I stället tänker hon sig högskoleutbildning, gärna då till socionom. Men vad händer sedan, när man efter många år är färdig? Finns det alls jobb åt en då?
Littorin svarar, att det ju är olika i vad mån det finns "jobb i andra ändan". Överflödet av medieutbildningar verkar han skeptisk till, "alla vill bli såpastjärnor...". Men det finns ju också stora behov på arbetsmarknaden, verkliga luckor att fylla.
Och när det gäller det allmänna värdet av utbildning, då överbjuder ministern och kommunalrådet varandra.
- Ju högre utbildning, desto mer finns det att välja mellan på arbetsmarknaden, säger Littorin.
Tvungen studera
Bland eleverna finns flera långtidsarbetslösa. En man, som varit i Sverige i 16 år och "sökt 100 jobb" men nu varit arbetslös i fyra år, misströstar inför framtiden. Han studerar enbart för att han är "tvungen" till det. Men hur kommer det att bli?
Vad Sven Otto Littorin då kan hänvisa till är nystartsjobben, där man slipper ifrån arbetsgivaravgiften för lika lång tid som den nyanställde varit arbetslös.
- Starten för det var ju den 1 januari, och de jobben växer fram nu.
Linnea Malmberg berättar öppenhjärtigt om en svår bakgrund, där livet blivit så mycket bättre på senare år. Bland annat då just tack vare den här gymnasieutbildningen.
- Jag for illa i grundskolan, de tog inte mina läs- och skrivsvårigheter på allvar. Jag fick inte hjälp förrän jag var 17 år, och nu är jag 27.
In i arbetslivet
Hon har jobbat en del som personlig assistent men har nu som mål att bli undersköterska.
- Så att jag får ett yrke, och verkligen kan komma in i arbetslivet. Jag har fått bättre självförtroende på den här utbildningen, jag vågar stå för vad jag själv tycker.
- Nu känner jag också att jag vill visa de där lärarna, som jag hade i grundskolan, att jag verkligen klarar av det här! säger Linnea.
Och ministern konstaterar, att viljan till revansch kan vara en nog så god drivkraft
Så jobbar vi med nyheter