Men för livet - ett ögonblicks verk
De tre kompisarna sprang för sitt liv. Men 18-årige Simon hann inte undan. På 10 till 15 ställen har benen i hans ansikte slagits sönder.- Jag vaknade liggande på gatan och visste inte varför, säger han och tårarna kommer när han minns de som hjälpte honom efter misshandeln.
Misshandeln i söndags morse har gett 18-årige Simon men för livet. Känseln i hakan och underläppen kommer troligen aldrig tillbaka. Foto: Peter Ericsson
Foto: Fotograf saknas!
Han fick inte bara käken avslagen. Benen i överkäken och under ögonen har gått av på mer än tio ställen.
- Det är som att de sågats av. Både över och underkäken var rakt av och satt löst, förklarar Jahan Abtahi, käk- och tandläkarkirurg på öron- och käkkirurgen på Universitetssjukhuset i Linköping.
Sprang för sitt liv
Det var för en vecka sedan som Simon och två kompisar var på väg hem från en fest i Åby. En plats han känner utan och innan.
- Jag har bott i Åby hela mitt liv, förklarar han.
Han har gått samma sträcka massor av gånger. Men hemvägen natten mellan lördag och söndag blev inte som andra.
- Vi skulle gå åt olika håll. Jag och en kompis åt ett och en annan åt ett annat. Så kom de, minns han.
Det var flera andra jämnåriga killar som ville ha cigaretter, deras öl och sedan pengar. De var beväpnade med tillhyggen och hotade de tre kompisarna som sprang för sitt liv åt olika håll.
Simons kompisar kom undan. Inte han.
Medvetslös
- Jag minns två tre knytnävslag.
Sedan förlorade han medvetandet. Men gärningsmännen slutade inte att slå. Det är Simons ansikte ett bevis på. I underkäken har han två stora frakturer som gör att hela käken satt lös före operation. I överkäken är det över tio frakturer.
- Här under ögonen på okbenen är det massor av småbrott, berättar läkaren Jahan Abtahi.
Simons ansikte har fått samma skador som om han åkt bil utan bälte och frontalkrockat.
- Det handlar om mycket svåra skador som du förstår, säger Abtahi.
Sex timmars operation
I tisdags genomgick Simon en första operation som tog sex timmar. Och i torsdags eftermiddag opererades han igen.
Han är trött och orkar stundtals inte hålla ögonen öppna. Men mest av allt önskar han att han slapp få näring genom dropp och få lämna sängen för åtminstone en stund.
- Mat, vilken som helst, säger han lågt mellan käkar som läkarna låst fast med metallbitar.
Ögonen följer kisande rörelserna i rummet, så gott det går från hans sängliggande läge. Och han berättar tyst och samlat om det som hände. Det är först när han minns och berättar om hur han vaknade upp på gatan efter misshandeln som han blir upprörd.
- Jag visste inte, förstod inte varför jag låg där med så mycket folk runt omkring. Jag var förvånad, såg en granne bredvid mig, säger han och tårarna börjar rinna.
Sen har han inte mycket krafter kvar. Operationerna har tagit på hans krafter och han har svårt att hålla sig vaken.
- Men jag vill tacka de människor som hjälpte mig. Många var så snälla, säger han.
Fotnot: Simon heter något annat.
Så jobbar vi med nyheter