Information till våra läsare

Den 31 december 2024 är sista dagen som Folkbladet ges ut. Detta innebär att vår sajt inte längre kommer att uppdateras efter detta datum.

Vi vill tacka alla våra läsare för det stöd och engagemang ni har visat genom åren.

För er som vill fortsätta följa nyheter från Norrköping och Finspång hänvisar vi till NT.se, där ni hittar det senaste från regionen.

Tack för att ni varit en del av Folkbladets historia.

"Marie visste vad hon ville"

Marie Malmqvist Wigh visste vad hon ville.
När kroppen efter tio års kamp mot bröstcancern inte orkade längre skrev hon själv sin dödsannons.

Marie Malmqvist Wigh, 56, vann kampen mot cancern två gånger, men den tredje gången orkade inte kroppen längre. Dagarna innan hon dog formulerade hon sin egen dödsannons.
Foto: Privat

Marie Malmqvist Wigh, 56, vann kampen mot cancern två gånger, men den tredje gången orkade inte kroppen längre. Dagarna innan hon dog formulerade hon sin egen dödsannons. Foto: Privat

Foto:

NORRKÖPING2005-04-30 06:00
1995 fick Marie Malmqvist Wigh diagnosen bröstcancer. Hon klarade den första striden, men cancern gav sig inte och kom envist tillbaka.
Men det hindrade henne inte från att uppfylla sina drömmar. Ända till slutet fortsatte hon med att rida sin islandshäst, segla och resa.
- Marie älskade livet och lät inte sjukdomen stoppa henne från att leva. Om en person inte visste att hon var sjuk var det svårt att se det, säger hennes make Per Erik Wigh.
Hon fortsatte också att arbeta som tandläkare på Folktandvården i Skarptorp i Norrköping. Bara sina sista tio dagar var hon sjukskriven på heltid.
- Hon älskade sitt jobb, sina arbetskamrater och mötena med patienterna. Och jag vet att de tyckte väldigt mycket om henne också. Hon var mycket uppskattad som tandläkare, säger Per Erik.
Den 21 april orkade inte kroppen längre. Marie somnade in i sin säng hemma i huset i Lindö i Norrköping.

Blev 56 år
Hon blev 56 år. Nästa år skulle hon och maken Per Erik firat 20-årig bröllopsdag.
- Saknaden efter Marie är stor. Hon var min livskamrat, men också min förebild. Hon kom aldrig med några pekpinnar eller tillrättavisningar. I stället uppträdde och levde hon som ett föredöme, säger Per Erik.
Marie blev hastigt sämre. Trots att hon aldrig ville ge upp var hon förberedd och accepterade att hon skulle dö.
- Marie visste precis hur hon ville ha det. Hon formulerade texten och gav mig dikten som hon hade valt ut. Trots att hon inte hade skrivit den själv passade allt in på henne. Det var precis så hon var, säger Per Erik.
Dödsannonsen avslutas med orden: "Blommor är inte så viktigt, men kom gärna på min begravning".
- Sådan var Marie. Formalia var inte viktigt för henne. Det handlar om att vårda relationer, det var däremot viktigt för henne, säger Per Erik.
Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!
Läs mer om