När Rysslands invasionskrig startade för snart ett år sedan drog Olov Rasch, konstnärlig ledare för Norrköpings Teaterkompani, tillsammans med Anne Olofsson, som arbetar med social hållbarhet vid kommunen och är ordförande i Svenska kyrkan, men här agerar som privatperson, igång manifestationer på Tyska torget.
"Ryssland ut ur Ukraina – aldrig mera krig" var parollen. Tanken var att det skulle bli en manifestation varje lördag så länge kriget pågick, med hopp om ett snabbt slut. Kriget tog inte slut. Sju manifestationer blev det. Nu strax före jul tar initiativtagarna nya tag, med en manifestation på lördag och en till i februari.
Då det är en isbana på Tyska torget hålls lördagens manifestation på Gamla torget. Temat är "Hjälp Ukraina – hur kan vi hjälpa?" Medverkar gör Stadsmissionen, KFUM och fler lokala initiativ. Det handlar både om hur man kan hjälpa flyktingarna och hjälp till landet.
– Vi ser den här manifestationen som naturligtvis en protestmanifestation, men det är också en julgåva till Ukraina, säger Olov Rasch.
– Tack vare Ukraina kan vi själva fira jul i trygg förvissning om vår egen säkerhet, säger Rasch som hyllar Ukrainas motstånd och menar att vi står i tacksamhetsskuld.
Många som sitter och ser bilderna på tv tänker "vad kan jag göra?" säger Anne Olofsson och påminner om att det faktiskt finns möjligheter genom organisationer som hjälper, ofta med ekonomiska medel, men som också arbetar med praktisk hjälp.
På lördag kan man swisha bidrag till sådana organisationer.
En av talarna är kommunstyrelsens ordförande Sophia Jarl (M). En annan är migrationsforskaren och Norrköpingsbon Patricia Lorenzoni, verksam vid Uppsala universitet, som kommer att prata om vikten av solidaritet.
– Precis i början av invasionen, när de första flyktingströmmarna kom från Ukraina, så hände någonting som påminde om 2015, det var en väldigt stark spontan mobilisering. Nu har det här kriget pågått länge och det kan bli svårare att se hur man ska vara solidarisk. Det finns alltid en risk att det normaliseras, säger Patricia Lorenzoni som ser värdet i att åter samlas och påminna om vad som pågår.
Olov Rasch berättar att manifestationen avslutas med "O helga natt", en jubelsång om kärlekens nedkomst och en stark önskan om fred.
– Det handlar om hopp också. På något sätt måste vi ge människor hopp, säger Anne Olofsson.