Det var ett av budskapen när rapporten "Vem är den äldre? Äldrebilder i ett åldrande Sverige" på onsdagen presenterades vid ett seminarium i Färgeriet på Campus Norrköping.
Rapporten är skriven på uppdrag av utredningen "Nationell kvalitetsplan för äldreomsorgen" som den 31 mars lämnar över sitt betänkande till äldreminister Åsa Regnér.
Den särskilda utredaren Susanne Rolfner Suvanto var på onsdagen på plats i Norrköping för att ta emot rapporten.
– Det finns en tendens att 65-årsstrecket blir inte ett glastak utan ett betongtak. Plötsligt är det så att två miljoner människor i Sverige som är 65 år eller äldre är en enda gemensam massa – i andras ögon, säger Susanne Rolfner Suvanto.
– Vi vill ha en personcentrerad vård och omsorg. Men hur kan vi uppnå en personcentrering om vi tror att alla ser likadana ut?
Det borde till exempel vara självklart att man drar fiber till äldreboenden, så man kan ta med sig sin smartphone och Ipad, menar Susanne Rolfner Suvanto.
Det var ingen slump att rapporten presenterades på internationella kvinnodagen.
– Det är så många kvinnor som är huvudaktörer när vi pratar om vård och omsorg: som personal, mottagare av vård och omsorg, och anhöriga, säger Susanne Rolfner Suvanto.
Författarna bakom rapporten är verksamma vid avdelningen Åldrande och social förändring vid LiU. De har bland annat tittat på hälsa, inkomster (bland de som har lägst pensioner finns äldre kvinnor), boende, ensamhet och det faktum att Sverige i dag är ett mångkulturellt samhälle.
Ett kapitel handlar om begreppet ålderism: negativa, stereotypa fördomar om äldre, och hur det påverkar äldres ställning. Passiva, ensamma, utsatta, sjuka, asexuella och ointresserade av att lära sig nya saker, är några sådana fördomar.
– I praktiken handlar det om människor som hämtar barn från dagis, står för mycket anhörigomsorg och är väldigt aktiva i organisationer, säger fil dr Annika Taghizadeh Larsson.
Många är också skilda och inleder nya intima relationer.
På samma sätt som man slogs för kvinnlig rösträtt behövs det nu människor som står på barrikaderna för att kämpa för att förändra synen på äldre, menar Annika Taghizadeh Larsson.