Många djurarter i länet finns på den röda listan
Svart stork, blåkråka, mellanspett, tofslärka, stör, grönvit sälgfotsläpare, kontrastsvart klarvingesvävfluga och dvärgflickslända. Listan skulle kunna göras betydligt längre. Alla är djurarter som funnits i Östergötland men numera är utrotade.
Skalbaggen ekoxen bedöms vara en sårbar art. Det betyder att den den löper stor risk att dö ut i ett meddellångt perspektiv. FOTO: ANNA WIDOFF/PRESSENS BILD
Foto:
Kanske är det ingen som kommer sakna den akut hotade fårade dyngbaggen om den dör ut. Men enligt Hasse Berglund, skogschef på Världsnaturfonden, WWF, kan det i ett längre perspektiv få större betydelse än vi kan tro om en art försvinner.
- Det finns många sådana effekter som vi inte har förstått som kommer att uppstå när arter dör ut, säger han.
Växer igen
Det är framför allt förändringar inom jordbruket och skogsbruket som gör att så många arter hotas. När många bönder av bristande lönsamhetsskäl slutar med djurhållning, växer betesmarker igen.
När gräs inte slås, som man gjorde förr, växer ängsmarker igen. Då försvinner också livsmiljön för många vilda djurarter.
Effektiviseringen av jordbruket har inneburit stora problem för många arter. De så kallade kantzonerna försvinner. Det är områden mellan olika typer av marker, som till exempel ytan mellan åker och skog eller ytan mellan betesmark och skog, som är otroligt viktig för många djurarter.
När man inom skogsbruket kalhugger stora ytor och inte sparar gamla träd får det också stor effekt för många djurarter. Många arter behöver gamla träd för att kunna överleva. Enformigheten i landskapet är ett stort hot mot mångfalden.
De stora skogsbolagens avverkningsmetoder på 70-talet, med stora kalhyggen, innebar ett hårt slag mot många djurarter. Företagen visar dock större hänsyn idag när man avverkar, anser Hasse Berglund.
- Idag har de i alla fall tagit steg att sköta det på ett uthålligt sätt, säger han. Men de har en tung historia att bära på.
Bättre samarbete
Visst kan miljölagstiftningen skärpas i vissa avseenden, anser Hasse Berglund. Men enligt honom är bättre information och kommunikation mellan myndigheter, företag, intresseorganisationer och allmänhet om vad som bör göras för att bevara olika djurarter en bättre väg att gå. Det gäller att samtliga parter får en bättre förståelse för vad som krävs för att rädda hotade djurarter.
- Vi har ändå de senaste åren lyckats minska takten på försvinnandet på många håll i Sverige, säger han. Sedan tror jag att det kommer att behövas stora insatser även framöver.
Många hotade insekter
Den flesta av de rödlistade djurarterna i Östergötland är insekter. Bland annat olika sorters skalbaggar, malar och flugor. Det är arter som många anser både är fula och äckliga. Kanske kommer också därför många insektsarter att dö ut i tysthet. Få miljöorganisationer kommer att starta kampanjer för att försöka rädda en dyngbagge. Hasse Berglund säger att han är medveten om den problematiken.
- Att visa en bild på en skalbagge ger inte samma effekt som när vi visar en bild på en orangutangunge, säger han. Det går inte att engagera folk lika mycket för en skalbagge som för en apa. Ofta måste man använda sig av den enkla bilden för att få ut budskapet.
Men hans förhoppning är att intresset för att rädda orangutangen sedan kan spilla över på mindre djur som till exempel den fårade dyngbaggen. Så att vårt intresse för att rädda ett djur i ett land de flesta av oss aldrig besökt även räddar ett djur som finns i vår absoluta närhet.
Så jobbar vi med nyheter