"Man ser gråtande människor överallt"

- Här lägger vi ner hundratusentals kronor för att skjutsa hem folk som blivit avvisade från landet. Men när tusentals svenskar drabbas av en sådan här tragedi, då har man nästan inte råd med någonting.
- För mig är det helt obegripligt att UD och regeringen inte agerat mer, säger Ricky Axelsson.
Också i gårdagens Folkbladet hade vi en rapport från Norrköpingsbon Ricky Axelsson, som med sin familj nätt och jämnt undkom den tsunami - jättevåg - som svepte in mot Patong Beach. Familjen tog sig lite senare till Phuket Town, också belägen på den tills nyss så blomstrande turistön Phuket.
- Vi är friska och välbehållna, vi har hotellrum, vi håller på att ordna vår hemresa. Så vi är sannerligen lyckligt lottade, säger Ricky.

Fler och fler
- Men här kommer det fram fler och fler skadade människor, fler och fler som mist sina anhöriga. När jag kom ut på gatan i morse gick en pappa förbi med sin femårige son och bara grät. Troligen var frun och det andra barnet borta. Här finns så många tragedier att det går inte att beskriva.
- Och så var det en tjej i 30-årsåldern som mist sin bebis. Hon hade hållit i den och klarat den två gånger, när vattnet kom rusande. Tredje gången orkade hon inte längre. Hon såg en thailändare få tag i barnet, men sedan rycktes båda två bort och försvann.
- Jag har hört att stränderna i Patong, där vi bodde, är fulla med lik. Snart kommer sjukdomarna, kolera och annat. Och köpcentret en bit upp sägs vara helt vattenfyllt. Det är väldigt komprimerat med folk däromkring, och det måste ha gått åt otroligt mycket människor när vågen kom.

Uppe i bergen
- Sedan har jag också hört historier om hur folk flytt upp i djunglerna här på Phuket. Jag har själv pratat med folk, som sovit i bergen. Troligen finns det mycket folk kvar där uppe, de har ju ingen kommunikation och är rädda för att komma ner igen.
- Och jag har hört om lukten från alla liken och om folk som rentav velat elda upp sina anhöriga, just för luktens skull.
Ricky Axelsson är oerhört besviken på det svenska utrikesdepartementet och dess brist på agerande.
- UD och regeringen ska ha skiten, det är inte mycket som de har gjort. Ambassadören här i Bangkok har tydligen åkt runt på sjukhusen för att leta upp svenskar, men mycket mer än så verkar det inte ha varit.
- Ta bara de här två svenska tjejerna, som vi träffade och som varit på Phi Phi Island, där det är så många döda nu. De var illa tilltygade både fysiskt och psykiskt, och de hade inga pass.

Måste hämtas hem
- Det är väl skit samma vem som har flugit hit dem, de måste ju hämtas hem. Jag vet inte om UD tycker att det här inte är någon katastrof utan bara är något halvstort. Men det är så upprörande att jag inte finner ord, naturligtvis skulle de bara skicka ner några Hercules-plan och hämta hem folk som är i nöd. Den ena av de här två tjejerna var ju helt apatisk.
- Svenska kyrkan däremot, de tar hand och folk och hjälper dem. Ger dem mat, försöker prata med dem. Men de är underbemannade. Nu vill de skicka hit mer folk, psykologer, präster och kuratorer, men som jag uppfattat det så har de problem med UD.
- Hemma finns det ju folk som klagar över de där 2.000 kronorna, eller vad det nu är, som man betalar till kyrkan årligen. Men kyrkan ska ha en stor eloge för vad de gör i den här tragedin. De gör allting här nere, i stort sett.

Mer organiserat
Nu börjar det lyckligtvis också, säger Ricky, "bli lite organisation här nere".
- Resebolagen börjar fatta omfattningen av det här, och både Vingresor och Fritidsresor har skickat hit plan för att ta hem de värst drabbade.
- Men vi som åkt reguljärt, oss har de glömt. Man kan få lite hjälp med pengar, men inte med att ta sig härifrån. Myndigheterna måste reagera på ett starkare sätt, när det händer en så här stor tragedi. Alla här vill ju bara hem.
Från sin horisont, utifrån vad han sett och hört, befarar han att det som vi hittills sett av siffror på döda bara är början. Dödstalet kommer att stiga ännu mer.
Än en gång betonar han, att själva har de ju haft underbar tur. Hotell har de, och inte långt till det hotell som fungerar som svensk samlingsplats. Barnen försöker de hålla vid hotellpoolen så att de inte ska behöva se alla gråtande och förtvivlade människor, som drar omkring på gatorna.

Känns bra
Familjen Axelsson har nu kontakt med Resia, som ordnade nedresan åt dem. Och som det såg ut vid vårt telefonsamtal med Ricky på tisdagen, så skulle de kunna få flyga hem på torsdag och då vara hemma igen nyårsaftons kväll.
- Vi har bara mist lite kläder, det är ju ingenting. Och det känns bra att Resia nu sitter i Norrköping och jobbar med våra biljetter. Här nerifrån är det jättesvårt att göra någonting, i stort sett all information får vi via Sverige, säger Ricky Axelsson.

Information till våra läsare

"Man ser gråtande människor överallt"