"Man blir jagad med blåslampa"
- Arbetsförmedlingen förmedlar inte längre några jobb. I stället jagar de en med blåslampa, säger Gun Sonelin, 64.Själv ville hon inte ställa upp på att, som krävdes av henne, söka jobb över hela Sverige. I stället lämnade hon a-kassan.- Det går ju, när man har en förstående make, säger hon.
Att tvingas söka till telemarketing i Linköping, och att rentav behöva söka jobb över hela Sverige nej, det ville inte Gun Sonelin vara med om. FOTO: THERESE BERGQVIST
Foto:
- Men jag jobbar ju kvar där ideellt fortfarande. Jag åker ut dit när jag känner för det.
Till att börja med körde hon sedan, som arbetslös, ut tidningar i juli månad. Därefter var hon utan jobb och inkomst och anmälde sig då på arbetsförmedlingen. Men för en person med hennes bakgrund och erfarenheter blev detta möte med Det Nya Sverige till en kulturkrock.
Blev intervjuad
Först var hon där på förmedlingen och blev registrerad. Lite senare kallades hon dit för ett samtal.
- Där blev man intervjuad. Sen skulle man också på dator föra in sitt cv, som de kallade det för men som jag inte visste vad det stod för. Där ville de veta allt vad man hade gjort, vilka skolor man gått och vad man jobbat med.
Skolan, det är för Guns del sjuårig folkskola. Resten är, som hon säger, från livets skola. Med bland annat 20 år i butik, tjänst på polisens hittegodsavdelning, tidningsbud, postanställd. Hemma en del också, när barnen växte upp. Och till slut då kanslitjänsten hos lottorna.
- På förmedlingen hade de inte så mycket att säga mig. Men i pappren stod det, att jag nu måste söka fem jobb i månaden.
Fast det gjorde, om sanningen ska fram, aldrig Gun. Inte till att börja med. Jobben som fanns - och många var de inte - passade inte alls ihop med hennes bakgrund. Det var helt enkelt ingen idé, och allt närmare till pensionen var det ju också. Så Gun lät det vara, och hoppades att förmedlingen skulle glömma bort henne.
Under tiden fick hon sitt arbetslöshetsunderstöd från alfa-kassan, som hon betalat in avgiften till och som är för sådana som saknar facklig anslutning. Men i december blev hon uppringd från arbetsförmedlingen. Det påpekades för henne, att hon inte hade sökt de där fem jobben i månaden som hon var ålagd att göra.
- Men det är inte så lätt när man bara har ett år kvar till pensionen, sa jag. Det ordnar du nog, sa hon som ringde.
- Då ringde jag några arbetsgivare, och gick runt till en del andra. Hos mäklaren, som sålde svärfars lägenhet, frågade jag om han behövde nån som städade där. Nej, det gör min fru, svarade han.
Bara löjligt
- Men jag frågade om jag fick skriva upp hans namn på min lista över sökta jobb, och det fick jag. Alla som jag frågade sa, att visst fick jag ta med deras namn. En väskaffär som jag var inne i tog jag visst också med. Men egentligen är det ju bara löjligt. Och aldrig var det några jobb, som arbetsförmedlingen hade, som jag kunde fråga på, säger Gun.
Efter en tid fick hon ett nytt samtal från arbetsförmedlingen. Nu hade hon ju visserligen sökt de där fem jobben, men hon hade inte - påpekade rösten i telefonen - sökt över hela Sverige. Men det måste man göra.
Med hela sitt vuxna liv i Norrköping och gift och boende i villa i Lagerlunda sedan 70-talet skulle alltså Gun, med ett år kvar till pensionen, söka nytt jobb över hela landet. För att få behålla sin a-kassa.
Förmedlaren tryckte särskilt på, att hon borde söka de telemarketingjobb som fanns i Linköping.
- Där gällde det att jobba kvällar och ringa upp folk. Men jag avskyr ju själv när man blir uppringd och ska besvara en massa frågor eller köpa någonting. Dessutom kostar månadskort på Östgötatrafiken 950 kr, och jag kunde heller inte veta hur mycket jag skulle få jobba där.
- Den här arbetsförmedlaren gjorde förstås bara vad hon skulle. Men jag tänkte att nej, jag orkar inte kämpa vidare här. Utan nu fick det vara med det här.
Hoppade av
Så Gun hoppade av och får nu klara sig utan a-kassa fram till pensionen. Ett ekonomiskt tapp, men maken kan ju försörja dem båda under den korta tid som det handlar om.
- Men det verkar inte vara på det här viset överallt. Jag har pratat med en, som jobbar på en annan arbetsförmedling i Östergötland. Han säger att där skulle de inte klämma åt såpass gamla människor så hårt som man gör i Norrköping..
Hon kan inte låta bli att reflektera över, hur tiderna förändrats:
- På den tiden när jag började jobba, då behövde man ju inte söka jobb. Utan man blev erbjuden. Ville man så fick man heltid, det var inget snack om det. Det var ju bara de, som ville vara hemma också, som jobbade kortare tid.
- Men nuförtiden finns det ju knappt några jobb. I stället drar de in överallt, och jag tycker så synd om alla ungdomar, som inte klarar av grundskolan. Vad sjutton ska de göra för att kunna klara sig, frågar sig Gun Sonelin.FOTNOT: CV är en förkortning för Curriculum vitae, som är latin och betyder levnadsteckning, biografiska notiser. En ungefärlig nusvensk motsvarighet är väl meritförteckning.
Nästa artikel: Så fungerar arbetsförmedlingen nuförtiden.
Så jobbar vi med nyheter