Mamma, pappa, barn och politik
De är småbarnsföräldrar och de är två av Norrköpings mest engagerade politiker. Louise Malmström, 30, är nyvald riksdagsledamot för Östergötland. Mattias Ottosson, 30, är Norrköpings mäktigaste kommunpolitiker. Små barn och politik på heltid - fungerar det?
Axel är drygt ex månader och en riktig liten solstråle. Pappa Mattias Ottosson vill nte missa en dag tillsammans med sin son. FOTO: ROBERT SVENSSON
Foto:
På plats för första gången: Louise Malmström, 30, Norrköping.
Frånvarande: döttrarna Ylva, fyra månader, och Linn, tre och ett halvt år.
Hur ska det gå?
- Är det ett för stort offer får jag väl sluta, säger Louise.</b>
Att vara politiker är ett krävande arbete. Det betyder i Louises fall att arbetsplatsen ligger i Stockholm. Och det betyder i många fall att man är en offentlig person med begränsat privatliv.
Eller är det inte så? Kan en småbarnsmamma ägna sig åt politik på heltid.
Självklart. Dum fråga.
Louise Malmström är inte särskilt orolig. Hon vet vad hon gör, men är ändå inte helt säker på vad hon ger sig in på. Lite rädd är hon för att drunkna i utredningar och rapporter.
Men det märks att hon inte är så orolig för sitt familjeliv. Linn är tre och ett halvt och Ylva fyller fyra månader samma dag som riksdagen öppnas. Flickorna och pappa Pelle kanske kan se mamma på TV idag, för nu är det dags.
<b>Tre dagar i Stockholm</b>
- Jag tror att riksdagsjobbet blir vad man gör det till. Man behöver inte bara sitta i Stockholm och häcka. Jag har ambitionen att vara ute mycket i länet för att ha koll på vad som händer.
Lollo hoppas att tre dagar i Stockholm oftast räcker under riksdagsperioderna. Måndagar är plenifria sedan gammalt. Så det blir att ta tåget på tisdagmorgon (06.40). Två nätter i Stockholm, sedan hem igen på torsdagkvällen - om alla omröstningar är klara.
- De brukar försöka bli klara på torsdagen. Många har ju långt hem.
Det låter fint med tredagarsvecka. Men kom då ihåg: att vara riksdagsledamot innebär inte bara att sitta i plenisalen. Kontakterna med hemtrakterna är naturligtvis oerhört viktiga och det återstår mycket jobb och möten hemma. Dessutom är det mängder av handlingar som ska läsas.
En av Louises bästa vänner är kommunalrådet Mattias Ottosson. Mattias och hans fru Maria var ett tag grannar med Louise och Pelle i Graversfors. Också Mattias är småbarnsförälder, Axel är drygt sex månader (se särskild text).
<b>Skillnad i huvudet</b>
Är det skillnad på att vara mamma eller pappa för en politiker?
- Ja, det är det, men skillnaden hos betraktaren sitter här uppe, säger Louise och pekar på huvudet.
- När Mattias blev pappa sa man: vad kul och bra! Till mig sa man: hur ska det gå nu då?
Men sanningen är att Louise inte mött så många sådana reaktioner. Mest gratulationer till att ha blivit vald.
Louise är hellre riksdagsledamot än kommunalråd i hemmakommunen.
- Det är nog lättare att få en rimlig arbetssituation. Som kommunalråd är man nog mer ensam, igenkänd av alla och mer utsatt som person. Man har mer makt om man jobbar i kommunen och mer direktkontakt med folk.
Med Maj-Inger Klingvall i regeringen och Lasse Stjernkvist som partisekreterare har Norrköping varit utan socialdemokratisk riksdagsledamot under större delen av den senaste mandatperioden.
Men Louise var å väg in i riksdagen redan i vintras. Viola Furubielke blev ambassadör (i Syrien) och Maj-Inger Klingvall funderade på time-out sedan hon lämnat regeringen.
- Egentligen hade jag bestämt mig för att tacka ej till riksdagsnominering, eftersom Ylva var på gång. Men när det höll på att bli så ändå kändes det inte bra att bara göra ett halvår, så då tackade jag ja till nominering i alla fall.
Sedan blev det inte aktuellt över huvud taget, eftersom Maj-Inger Klingvall gick tillbaka till sin riksdagsplats.
Men då stod det redan klart att Louise skulle hamna överst från Norrköping på listan till valet i september och därmed vara säker på en stol i riksdagen. Med ett sådant stöd kände hon att hon skulle ångra om hon avstod.
- Jag känner att jag kan representera den här gruppen, småbarnsföräldrar och kvinnor i min ålder. Det fanns inte direkt någon annan kandidat som kunde göra det, säger Louise.
<b>Ut och träffa folk</b>
- Att bara gå på repskap och s-föreningar är inte vad jag menar med att gå ut och träffa folk. De tillhör den egna politiska familjen. Man måste gå utanför den om man ska få veta hur det ser ut, skaffa sig andra och egna erfarenheter, resonerar Louise. Som gärna besöker arbetsplatser för att träffa både anställda och direktör-er.
- Det är intressant att träffa företagare och få höra hur de tänker. Då kanske man inser att det inte är så dumt med differentierad moms - om man ser det med t ex en restaurangägares ögon.
- Många politiker gör fel saker. De pratar aldrig om verksamhetsutveckling utan visar bara upp sig och sitt: "det här är mitt fina revir".
Riksdagsplatsen, är den ett steg mot högre höjder för Louise? Vi frågar om hon ska bli minister så småningom.
- Jag vill inte bli minister, jag vill bli författare.
Louise har faktiskt ett påbörjat romanbygge i byrålådan. Hon är hemlighetsfull, men så mycket kan hon säga att det handlar om en klassresa. Kanske om tjejen från en klassisk arbetarsläkt som blev riksdagsledamot.
Men Louise tiger om romanen, vill hellre prata politik.
<b>Mattias Ottosson, 30, är heltidspolitiker i en utsatt position: kommunalråd och ordförande i kommunstyrelsen.
Han är också pappa till Axel, drygt sex månader.
- Man måste sätta gränser så att man får tid att vara förälder. Det händer saker i Axels liv varje dag och jag vill inte missa det, säger Mattias Ottosson.</b>
Förra sommaren blev Mattias Ottosson plötsligt Norrköpings kommuns högst uppsatte politiker, ordförande i kommunstyrelsen, 29 år gammal.
Då fanns inte Axel, men:
- Jag sa till valberedningen att jag är i den åldern då man bildar familj och får barn att de fick vara beredda på det.
Mattias gjorde klart att han inte tänkte offra familjen för politiken. Det är ju inte så det går till längre. Kanske var det otänkbart för några decennier sedan att kommunstyrelsens ordförande skulle vara pappaledig. Men så är det inte längre.
Tur är väl det.
- Tiderna förändras, säger Mattias som tänker vara pappaledig efter nyår. Tre månader utan "vardagspolitiken", som han säger. För politik blir det väl ändå.
Prioriteringen är tydlig: gärna politik, men först och främst Axel.
<b>Pappaledig</b>
När vi träffar Mattias och Axel i arbetsrummet på rådhuset är det en ovanlig situation. Det har knappast suttit någon småbarnspappa i det här rummet och gullat med sitt barn. Visst är det härligt. Många tycker så. Ulla Pettersson Carvalho tittar in och gullar med Axel ett tag.
Axel han bara skrattar och jollrar och är på ett strålande humör.
- Visst är det ovanligt och nytt, det märktes när jag bad om pappaledighet i samband med att Axel föddes (10 mars). Man visste inte riktigt hur man skulle hantera det, säger Mattias.
Än så länge har inte Axel behövt vara med pappa under tjänsten eller sitta med på möten. Men om det skulle behövas måste man acceptera att det är så. Barn finns och måste få finnas i alla miljöer.
Att hålla barn utanför lever kvar till viss del, tror Mattias.
- Jag blir förvånad, chockad och förbannad av sådant. Man måste acceptera barns närvaro.
Det är också en förutsättning för att småbarnsföräldrar ska kunna delta i politiken. Och inte bara där för övrigt.
- Det händer att jag bokar av tider för att vara med Axel, säger Mattias och menar att det måste vara så.
<b>"Bättre politiker"</b>
- Det händer saker varje dag i Axels liv. Det är stunder som aldrig kommer tillbaka, säger Mattias.
- Jag tror också att jag blir en bättre politiker av att vara hemma med Axel, genom att jag får vara pappa.
Jo, det är klart att en lycklig politiker är bättre än en olycklig och att erfarenheterna man skaffar sig som förälder är bra att ha med sig i politiken.
Kanske tar barn- och ungdomsfrågorna ett par kliv upp på kommunens prioriteringslista när kommunstyrelsens ordförande är småbarnsförälder.
Mattias skrattar, vill inte påstå att det är sådant som styr hans ställningstaganden, men det är klart att man präglas av det liv man lever mitt uppe i.
<b>Offentlig person
Så jobbar vi med nyheter