Maj 1928 - demonstrationer och fotboll
Det var en månad, när flera stora arbetardemonstrationer traskade genom Norrköpings gator.Och polismästaren fick göra vördsam uppvaktning, då ett järnvägståg där kungen råkade medfölja i helt normal ordning stannade till vid Centralstationen.Så var det, bland annat så. Den gången, i maj månad år 1928.
Så här mycket mer småskaligt såg det ut före de stora ny- och tillbyggnader som längre fram i tiden skulle ske länge Bredgatan, för både Campus och annat. Men här är året 1928 och Kåkenhusbyggnaden var en del av Yfa-textilen, där också det lilla färgeriet som låg bakom planket ingick. På affischtavlan, som tillhörde Östergötlands Dagblad, gör en filmaffisch reklam för Gyllenbom smiter iväg till utlandet. Invid läser vi något om jazzmusik men kan inte urskilja vad där mer står. I byggnaden till höger hann butikerna avlösa varandra genom årtiondena. Under ett antal år framåt återfanns här den bandageaffär, som (läser vi) innehades av Oskar Ekmans eftr. Fotograf var Karl Lindelöw, och originalfotografiet återfinns i Stadsarkivets samlingar.
Foto:
En guldålder
Filmen, ännu stum, upplevde en guldålder. På Röda Kvarn visades Fyrtornet och Släpvagnen, medan man på annan biograf kunde se Naima Wifstrand i hennes debutfilm Eleganta svindlare. En ny film med stumfilmsstjärnan Clara Bow betecknades av Östergötlands Folkblad som riktigt usel.
Men sista veckan i maj år 1928, då skulle man ha velat vara med. Då var det Chaplinvecka på Odeon, med härliga gamla 10-talsfarser bland titlarna. Chaplin var ju redan då en sedan länge etablerad storhet.
I annonsen läser vi att "Chaplin blir aldrig utnött, aldrig omodern - se dessa filmer och ni kommer att skratta mycket och hjärtligt.". Så sant som det var sagt, och det ännu i denna dag! Men barnförbjudet var det på den tiden.
Inblickar i tidens humor får man i skämthistorierna, som så tidningen gärna återgav. Så t ex har arbetslöse vandraren Johansson uppvaktat ogifta Elvira Karlsson och under deras kväll tillsammans stulit hennes portmonnä. Domaren undrar nu över, hur detta kunde ha gått till. Fröken Karlsson hade ju själv uppgett, att hon haft portmonnän i säkert förvar vid sitt bröst.
- Jo men si jag trodde, att han hade ärliga avsikter...
Välbesökt teater
Teater gavs i Folkets Park. Två dagar i följd lockade Charley Petersons teatersällskap 2.000 åskådare dit, först på lördagen med lustspelet Carnegiehjälten och sedan även dagen efter, med den avsevärt dystrare Brännmärkt. Där gick ridån upp för "ett arbetarhem i ekonomisk misär och moraliskt förfall".
Ett visst förfall härskade också i "Norrköpingsbornas stora och vackra park", självaste Folkparken. Värst ställt var det längs Åbackarna, dit hela lager med grus och jord rasat ner från strandvallarna.
Och ungdomen, den var i vanlig ordning värre än någonsin. Detta framgick nogsamt av ett anförande, hållet av en fröken Gertrud Helin på ett möte arrangerat av Hemmets veckas kommitté.
När hyggligt folk efter att ha arbetat hela dagen så väl behövde nattens vila, då genljöd parker, promenader och olika gator i vår stad av gapskratt, visslingar och annat oljud. Fram fram till tolv-ett på natten höll det på, och emellanåt senare ändå.
Och den som vissa kvällar gick längs Drottninggatan kunde inte undgå att lägga märke till "en fruktansvärd råhet i tonen hos den packade massan av unga människor, som sakta skrider fram och åter där, troligen den enda motion som de flesta av dessa flanörer få under veckan".
Från gatan drog man sig också, till råga på allt, undan i mörka skrymslen och prång. Och vad som där ägde rum, det tålde ej ljuset - visste, bland mycket annat, fröken Helin att meddela. Hennes föredrag refererades utförligt i Östergötlands Folkblad, som måste ha tyckt det hela vara ord i rättan tid.
Allt fler bilar
År 1928 alltså, och även om privatbilismen alltjämt var begränsad så ökade nu biltrafiken på Norrköpings gator. På Hospitalsgatan var det rena rama stockningen vid torgdagar på Nya torget.
Därför passade det ju bra att BP öppnade sin första bensinstation i staden, i korsningen mellan Slottsgatan och Vattengränd. "Distribueras alltid från ljusblå pumpar", framgår det av annonsen.
Och vid Lilla torget (Skvallertorget) återfanns C-G Rosmans Rak- och Frisersalong, medan Hamnkällaren hade Ölservering på Packhusgatan 2 och Alvar Samuelssons Herrekipering återfanns på både Hospitalsgatan och Drottninggatan. "Oförgätliga musikstunder" utlovades, enligt annons, med grammofoner inköpta hos Förenades Musikhandel på Drottninggatan 26.
En dag i denna månad råkade kung Gustav V passera Norrköping. Det var ett helt normalt tåg, som i alldeles vanlig ordning ankom till Centralstationen klockan 15.19 en fredagseftermiddag. Men med i tåget fanns kungens vagn, med dess ståtliga emblem.
Norrköpingspolisen sändes till platsen. Enligt Östergötlands Folkblads sarkastiska referat utposterades ett antal konstaplar på bangården, "två med uppgift att avvärja ev från Kvillinge hotande faror".
Sin plikt likmätig fattade polismästaren posto framför ingången till den kungliga vagnen. "Kungen öppnade dörren och yttrade i nåder några ord", får vi veta.
Nio musikkårer
I hamnen, där var det full fart. En imponerande anblick var det med alla fartygen som låg för lossning och lastning. 600 sjåare var igång, låt vara att en hel del bland dem bara var tillfälliga.
Och som ÖF skrev så var det på tok för många Norrköpingsbor, som ingick i vad tidningen kallade för "de arbetslösas armé".
Den tidiga våren övergick på själva 1 maj i ren sommar. Strålande väder var det, när skarorna samlades på Nya torget. På Arbetarekommunens standar kunde man läsa "Ned med tvångslagarna! Fram för ekonomisk demokrati!".
Först marscherade de bortemot 3.000, till nio musikkårers klingande spel, över till Getängen bakom läroverket där förre riksdagsmannen G.W. Källgren bland annat sade, att folk alltjämt måste väckas till intresse för socialdemokratin. Det räckte ju inte med att demokratin hade införts, den måste också brukas.
Alldeles i närheten hade kommunisterna sin talarstol. Skp hade gått med, som en egen liten avdelning allra sist i tåget (för att "inte splittra arbetarrörelsen") - men höll eget möte. Där talade Iwan Engcrantz om sådant som den imperialistiska inringningen av Sovjetunionen och den "nuvarande demokratins bankrutt".
Mot tvångslagarna
Marschen till Getängen var bara första etappen, efter talen tågades nämligen vidare ut till Folkets Park. Gatorna kantades av oräkneliga åskådare, som fick sig en känga i Östergötlands Folkblad för att de inte gick med. Journalisten noterade de tusentals inte minst kvinnorna, som "i andefattigdom" nöjde sig med att stå och begapa demonstrationståget.
Men ännu större var demonstrationen den 22 maj, som också den utgick från Nya torget och där hela protesten riktade sig mot de redan nämnda tvångslagarna.
Det handlade då om den borgerliga minoritetsregeringen Ekmans lagförslag om kollektivavtal och inrättande av arbetsdomstol. Vilda strejker blev med ens olagliga, och fackföreningarna måste börja agera emot medlemmar som gick ut i strejk under gällande avtalstid. Tvister om avtalet skulle nu i sista hand hänskjutas till den nya arbetsdomstolen.
Detta var sådant, som arbetsgivareföreningen under många års tid hade krävt. Inför riksdagsbeslutet mobiliserade nu LO över hela landet. I Norrköping marscherade man till Kungstorget, där hela 10.000 personer kunde räknas in.
Den rungande protesten hjälpte dock inte. Några få dagar senare röstades, mot socialdemokraternas nejröster, tvångslagarna igenom av den borgerliga majoriteten i riksdagens båda kamrar. Valet samma höst blev sedan en katastrof för socialdemokraterna, varefter det borgerliga styret fortsatte i fyra år till.
När sedan socialdemokraterna efter 1932 års stora segerval inledde sitt långa regeringsinnehav hade dock partiledningen hunnit acceptera "tvångslagarna". Det blev aldrig tal om att riva upp dem.
Lyckligt ovetande
Så gick det alltså med den ena av 1 maj-demonstrationens båda huvudparoller. Och när det gäller den andra, den om ekonomisk demokrati, vill väl heller ingen påstå att den skulle vara nämnvärt genomförd.
Om sådana nedslående framtidsutsikter man var dock lyckligt ovetande i den bistra och kampglada skara, som vi ser församlad på Nya torget i maj månad år 1928.
Så jobbar vi med nyheter