I år kom bara några regnstänk, men några hade tagit det säkra före det osäkra – och flyttat inomhus efter fjolårets regniga kulturnatt. När HC Andersen-paraden för fjärde året i rad gästade Norrköping, var den flyttad till Mirum galleria.
Men många höll fast vid att vara utomhus, under bar himmel.
Blacka Musiks 30-årsjubileum firades på Stadsmuseets innergårdar med utställning och konserter i hela tolv timmar. Besökarna kom för att digga, mötas och minnas. En av dem var Patrik Hyberts som spanade in bildspelet, där en bild av hans första band Midnights allra första spelningar skymtade förbi.
– Den här utställningen väcker mycket minnen. Man kan undra varför det blev reggae i Blacka, men jag tror att det var något som kom i skuggan av bruket. Man ville stå upp och kämpa för ett bättre samhälle. Vi sjöng om att frige Nelson Mandela, minns han och tillägger:
– Gemenskapen och identiteten i Blacka Musik finns fortfarande kvar.
Möjliga och omöjligaKnäppingsborg sjöd av levande musik på alla möjliga och omöjliga torg och prång. Och publiken slöt upp. När exempelvis vildsinta Balkan Bag Pack drog igång var Swartzens Trädgård fylld till bristningsgränsen.
Men även dans, ordkonst och bildkonst gavs stort utrymme i kvarteret. I en vindsvåning på Knäppingsborgsgatan huserade konstnärer, både etablerade och okända, som tecknade och målade på plats. Konsten såldes sedan till förmån för människorättsorganisationen Amnesty.
– Det har gått bra. Vi fick bud på alla konstverk, så vi känner oss nöjda, säger frivilligarbetaren Sandra Johansen när de packade ihop för kvällen.
– Det är andra året vi gör det här, och första året fick vi pris inom Amnesty för ”årets aktion”.
Kulturnatten brukar vara en eldfängd historia. Det hade konstnären Olav Lunde tagit fasta på. När hans verk skulle avtäckas satte konstnären eld på pappret kring den. Kvar när flammorna gjort omslaget till aska stod skulpturen ”Var är jag?”.
– Det kan syfta på mycket, var är jag i livet? Eller var är jag i staden? Mer vill jag nog inte säga, säger konstnären Olav Lunde från Finspång som skapat sitt verk av gammalt metallskrot, mest från gamla jordbruksmaskiner.
Initiativtagaren Pelle Filipsson på Dynamo hoppas att skulpturparken ska ”ge kvarteret en wow-faktor”.
Sug efter uppkäftighetKonst av svårsmält slag bjöd även Kronan som hade vernissage för ”Fula gubbar”, en ouppfostrad och uppkäftig utställning. Publiken tycktes längta efter just detta och strömmade till galleriet – 120 personer på bara 20 minuter – när Folkbladets tvåmannateam anlände.
Och folk gillade vad de såg.
– Nej, jag är inte provocerad. Jag känner mig glad, säger Anne-Lovise Linge, som mycket kunde tänka sig en av konstnären Lotta Lagercrantz formgjutna herrar hemma i bostaden.
Glädjen och upprymdheten delade hon säkerligen med majoriteten av de Norrköpingsbor som gick man ur huse denna dignande Kulturnatt.