En av punkterna under demokrati- och människovärdesdagarna, som i veckan har arrangerats av bland andra Norrköpings kommun och Svenska kyrkan, var ett föredrag och panelsamtal om hur minnet av Förintelsen kan vårdas.
Svante Weyler, förläggare och ordförande i Svenska kommittén mot antisemitism höll ett inledande föredrag där han tog upp berättelser och skildringar som Primo Levi, Imre Kertész och Sebastian Haffner har skrivit om Förintelsen.
– Hur bevarar man den här känsligheten som för oss som inte direkt var delaktiga kan omvandlas till anständighet? Jo, vi får lyssna på de som vet, de som skrivit och tänkt. Ett kort tag till kan vi lyssna till de överlevande öga mot öga. Snart finns de inte mer och vi måste tänka tanken att det inte går att ringa eller skriva till dem, det går inte att be dem sätta sig i tv och berätta hur det var, sa Svante Weyler.
Han läser ett stycke ur Imre Kertész bok Mannen utan öde och säger att det Kertész vill förmedla är att vi ska se vår roll i varje historiskt skeende.
– Han menar att vi aldrig får tänka tanken att det är någon annan som gör historien. Vi är delar av allt som händer, vi kan se och vi kan tänka, men det är inte alltid säkert att vi kan stoppa.
Efter föredraget följde ett panelsamtal med företrädare från Svenska kyrkan, kommunfullmäktige, Norrköpings Stadsmuseum, Good News of Norrköping och Mosaiska församlingen. Då samtalade deltagarna bland annat om Norrköpings judiska historia, vad anständighet är och hur historien ska kunna hållas vid liv.
– Jag har en stor tilltro till kulturens och litteraturens kraft, att få väcka den här empatin och få den riktiga förståelsen. För det är ju när man går i minnesmonumentet i Berlin, eller när man möter den här fotutställningen om romer som nu finns på stadsmuseet, ser på Schindler's list eller läser Jag heter inte Miriam, det är då man verkligen känner och förstår med hjärtat, sa Louise Malmström, kommunfullmäktiges ordförande.
Att hålla de här berättelserna vid liv genom litteratur och bildning var panelen överens om. I en avslutande fråga, då Svante Weyler berättade att tyska ungdomar har ställt frågan om de är skyldiga till de som hänt, svarade Peter Freudenthal, företrädare för Mosaiska församlingen:
– Självfallet är de inte skyldiga. Men de måste vara medvetna om vad som har hänt och förhålla sig till det. Och gör du det på ett anständigt sätt så är det okej.