Luta er tillbaka i stolarna och njut
Lilla Teatern
Norrköping
Bästa revyn på länge! Nyårsrevyn på Lillan visar lite nya grepp. En meny heter det ju och det betyder för- huvud- och efterrätt och med Guy de la Berg som regissör har det blivit ett formmässigt lyft.
Nyårsrevy
Första avdelningen är mest traditionell med en radda nummer av - som alltid - skiftande kvalitet. Men texterna är mycket väl valda den här gången, påkostade kan man också säga.
Vi finner såväl Hasse&Tage, Gösta Bernhard, Karl Gerhard som lokala stjärnor, Magnus Höjer, Sven Wernström och Marcus Birro. Och revyns egna rävar förstås, Robban Zetterberg, Kaj Lärka och andra.
Som vanligt är det förstås några vitsar och några nummer som faller platt, men inget varar länge, farten är för det mesta god och snart är det dags för något nytt. Omväxlingen gäller för dans, sång och sketcher som varvas så hyggligt.
Lätt scenografi
Under "huvudrätten" finns alla på scenen men träder fram i olika situationer, så har vi inte sett nyårsrevy förut och det är väldigt trevligt. En bar, ett par bord, den lättaste scenografi, alla spelar med. Bakgrunden är Drottninggatan och vi kommer aldrig så långt bort från den, dessutom passerar de flesta lokala figurer vi alla känner i något sammanhang.
Bästa numret var nog det om landshövdingen, säkert alltså att en i publiken (hr Eriksson själv) blev road. Det var jättebra gjort, sjungande hustrun Helena som klippt. Paret gjordes av Fredrik Anderson och Nettan Lekström. Heders!
Men satiren om Östgötateatern kom inte långt efter, skoj förstås, tacksamt om än med sedvanligt förakt för "finkultur".
Så lite vanligt könsförakt också i olika nummer, sånt som vi trivs med i det här sammanhanget. En stillsam hommage till Monica Zetterlund, ett potpurri med duktiga Lisa Tilling som säkert också ligger bakom att kören gjorde så snygga nummer, och massor av annat.
Full känslighet
Alltihop och rätt igenom uppburet av en orkester och kanske särskilt en ackompanjerande pianist med full känslighet.
Roliga figurer, duktiga danstjejer, livfull regi, mer kärlek än elakhet - en Norrköpingsrevy att rekommendera.
Så jobbar vi med nyheter