Lövtunn plånbok och superettan
Det pratas, spekuleras och ryktas.Men inte ett skvatt har hänt.Det närmsta IFK Norrköping har kommit ett nyförvärv är ett "Nej" från Malmö FF angående mittfältaren Joakim Nilsson.
Utöver det?
Jo just det, Bennard Yao Kumordzi, 20, från division 6-klubben FC Norrköping.
Jag vet inte om ni känner det men hela superettan darrar och tänker:
- Shit, vad har den gamla kamratföreningen mer i bakfickan?
- Oh nej, inte Mile Krstev och Landskronas Mikael Rynell. Hur ska vi klara oss...
Det är en ny värld IFK Norrköping lever i.
Klubbemblemet som tidigare lyste starkt, stolt och ingav respekt är nedsvärtat och syns knappt längre i tillgängliga spelares ögon.
Därför blir det mycket snack och lite verkstad.
Spekulationer men ingen handling.
Jag tvivlar inte en sekund på att Michael Andersson jobbar.
Mobilen surrar säkerligen friskt i kavajen och tipsen på målskyttar från polska andradivisionen, bollsäkra mittfältare som inte fått ut någon lön i Belgien och afrikanska mittbackar som söker en nytändning saknas nog inte.
Men med en lövtunn plånbok, mindre attraktiva försäljningsknep som att tillhöra mittenregionen i superettan och inte kunna betala några feta löner blir spelarjakten därefter.
Det medför följande scenario när det läcker ut ett namn från Michael Anderssons mun: höjda ögonbryn i förvåning, frågan vem personen i fråga är och på det en gnagande undran varför han i hela världen vill hamna i Peking.
Vet han hela sanningen?
Är han skadad?
För det kan väl inte vara så att han verkligen v i l l spela med IFK Norrköpings stjärna på bröstet?
Det är ingen tvekan att IFK:s gällande vardag försvårar möjligheten att komma tillbaka till allsvenskan.
Superettan är inget man njuter eller finlirar sig igenom.
Det är en djävulsk snårig djungel som ska bekämpas med minimala medel.
Att IFK i den tillvaron lyckades knyta till sig namn som Andreas Alm och Pierre Gallo visar att IFK:s historia inte är helt glömd.
Det är två spelare som i sina bästa stunder - enligt mig - är allsvenska.
Men glöm inte att de båda ratades av AIK och Landskrona för att de inte dög.
I IFK rankas de som stjärnor.
De två sista raderna summerar IFK Norrköping.
Hammarby var schyssta att avskräcka övriga fotbolls-Sverige genom att skapa begreppet "videojuggar".
Nyförvärv som plockades in enbart på goda vitsord och att de glänste på halvtomma läktare i en match dokumenterad med en skakig videokamera.
I dag finns det inte något utrymme för ett liknande chanstagande.
Inte om du är ett lag i allsvenskan.
Och absolut inte om du sitter som värvningsansvarig i IFK Norrköping.
Det handlar om att väga, fundera, jämföra, dra några ekonomiska skisser, fundera lite till för att sedan slå till.
Joakim Nilsson, Mile Krstev och Mikael Rynell.
Höjda ögonbryn och en hel massa frågor jag vet.
Det fanns en tid då de hette Kennet Andersson, Slobodan Marovic och Tomas Brolin.
Då var det ett stort fett svart utropstecken bakom IFK Norrköping.
Så jobbar vi med nyheter