Kyrksalen på Renströmmen i Norrköping var full med folk i går kväll. Många hade nappat på erbjudandet att följa den direktsända utfrågningen av socialdemokraternas partiledare Stefan Löfven.
Jag var där.
Det fanns två utmanare på scenen. Dels Löfven som utmanar alliansledaren Fredrik Reinfeldt om statsministerposten. Dels SvD och NTM:s mediehus Corren, Upsala nya Tidning och NT som i ett unikt samarbete utmanar traditionella tvkanaler.
Båda utmanarna stärkte sina positioner i går kväll. Programledarna Anna Lindberg från NTM:s nyhetsbyrå och Svenskans politiska kommentator Göran Eriksson uppträdde proffsigt. Löfven hamrade in effektivt in sina paradfrågor om arbete, utbildning och en blocklös politik.
Trots att valrörelsen ännu är ganska ung så sluggar Löfven redan ganska tufft. Hans beskrivningar av arbetskraftsinvandringen ”människor betalar 100 000 kronor för ett arbetstillstånd, får 5-6 000 kronor i lön och bor sämre än djur"och regeringen Reinfeldt som beroende av ”ett högerextremistiskt parti” platsar inte direkt på topplistan över århundradets mest nyansrika uttalanden.
Men partipolitik under ett valår är som den är och som den bör vara. Nu ska skillnaderna mellan de två huvudalternativen fram i ljuset och upp på bordet.
Svenskans Göran Eriksson inledde utfrågningen med att lansera en fyndig lista på de fem tyngsta argumenten som talar emot att Stefan Löfven verkligen blir statsminister efter valet i höst.
En punkt på listan var att "Löfven kommer inte att stå pall." Trycket på honom att lyckas är enormt. Socialdemokraterna bär på en historia som ett av världens mest framgångsrika regeringspartier. Förväntningarna om att ökenvandringen nu äntligen ska vara slut efter åtta år i opposition är oerhört stora bland partivänner i Sverige och runt om i världen.
Självklart känner Stefan Löfven ett starkt förväntanstryck. Men jag känner få med större självdistans och med bättre nerver än Löfven. Han vet vad han har gett sig in på.
En annan punkt på Erikssons lista var att "S ännu inte förstår sig på hur de ska hantera de nya Moderaterna". Det ligger en del i det; i vart fall historiskt. För nu är det dock närmast en ickefråga. Huvudproblemet för dagen är att de nya Moderaterna inte längre förstår sig på sig själva.