Ljus i mörkret vacker tradition
Överallt glimmade det ljus på gravarna på S:t Johannes kyrkogård på lördagen, allhelgonadagen. Folk strömmade hela tiden till i novembermörkret, för att tända ljus för sina anhöriga. Många gick också in i värmen i den öppna kyrkan.
Bo Mellberg tände lyktan vid mormor och morfars grav på S:t Johannes kyrkogård.
Foto:
- Det har blivit en tradition, säger Monica och Bo Mellberg. Det är fridfullt och vackert.
I minneslunden längre bort lyste ljus samlade i stora ljushållare, en vacker mängdverkan i det fallande mörkret. Inger Skarin och hennes dotter Gunilla tände två ljus, för Gunillas farmor och farfar.
- Man borde tända ljus oftare på gravarna under hösten, tycker Inger Skarin. Man ska alltid tänka på dem som är borta, inte bara en sådan här dag.
Öppen kyrka
S:t Johannes kyrka höll öppet från morgonen till åtta på kvällen, med kaffe, gudstjänst och en avslutande kvällsandakt när alla de böner som folk kunnat skriva ned och lägga i krukor lästes upp.
- Förra året hade vi 120 böner, allt från böner om världsfred till "jag vill be för min mamma", berättar kyrkoherde Thomas Wärfman som tillsammans med fler präster tog emot inne i den välkomnande värmen i kyrkan under den kulna novemberkvällen.
Över tusen personer passerade kyrkan under lördagen och räknar man med alla som besökte kyrkogården, en av stans största, blir det många fler.
Folklig tradition
- En helg som den här är för S:t Johannes nästa lika stor som julen. Det är intressant, det är en tradition som vuxit fram av sig själv, säger Thomas Wärfman.
- Tittar man ut ser man att den har en verkligt folklig förankring. Vi öppnar kyrkan för att möta det behovet. Det är en helg när vi uppmärksammar dem gått före oss. En helg att minnas.
Han noterar också att det blir allt vanligare att tända ljus efter t ex olyckor eller andra trauman.
- Vi har fått en kultur där vi tänder ljus när det händer något, säger Thomas Wärfman, när det är svårt att uttrycka sig på annat sätt.
"Ett sätt ha farfar kvar"
Inne i kyrkan kunde besökarna tända ljus framme vid altaret. Birgitta Nyqvist med sonen Åke Nyqvist och barnbarnen Axel, 10, och Aron, 3, tände ljus för barnens farfar. Sedan satt de en stund i kyrkbänken i den stämningsfulla kyrkan där dämpad musik ljöd. Axel och Aron har aldrig träffat sin farfar, men minnet hålls levande.
- Det här är ett sätt att ha farfar trots allt, säger Åke.
Axel brukar vilja sätta något särskilt på farfars grav, som en rund halloweenpumpa.
- Det är nog den enda på hela kyrkogården, säger farmor Birgitta leende.
- Det är likt pappa, han var rund och godmodig, säger Åke Nyqvist med värme i blicken.
Så jobbar vi med nyheter