Ljus i kulturhus
Norrköpingsborna gick man ur huse, när det på söndagen var Kulturhusens dag. Plötsligt hade man då tillträde till normalt mer eller mindre slutna miljöer. Såsom f d Druvan, och Ståhlsboms gamla silobyggnad.
I dunklet inne i Ståhlboms f d silo framträder det gamla maskineriet, genom vilket spannmålen pumpades upp och ner. FOTO: OLA AXMAN
Foto:
I gamla Druvan invid Renströmmen huserar numera folktandvården. Efter restaurangtiden stod här ju tomt i närmare 25 år. Först Procordia och därefter Skanska var ur stånd att finna någon användning för de båda byggnaderna, som dock i början av 2000-talet renoverades utvändigt. Sedan tog Magnentus över, och vips var det sedan uthyrt.
Magnentus" Bo Malm kunde nu, inför en intresserad publik samlad i vad som numera är tandvårdens personalmatsal, berätta om de exklusiviteter som denna sal omges av.
Målningar på vägg
Nämligen en hel svit väggmålningar med Norrköpingsmotiv av Einar Forseth, ett namn med viss konsthistorisk klang. Målningarna var under lång tid dolda bakom plattor, till någon liten del är de också skadade. Några har renoverats med hjälp av länsstyrelsen och framträder med sin ursprungliga lyster, medan andra är lite murrigare.
Det är ett helt igenkännbart men samtidigt egensinnigt Norrköping som Forseth här serverar oss. Riktigt så kan det inte alltid ha sett ut på 20-talet heller - gamla Hamnbron ju rent sagoaktig. Det hela kan också vara lite snett och perspektivvridet, på ett sätt som gör intryck. Besökarna var idel öron och ögon.
Förr i tiden var den högra byggnaden restaurang i två avdelningar, med den enklare "Busan" på nedervåningen,och den finare avdelningen en trappa upp. Medan den vänstra byggnaden i bottenplanet inrymde Systembolaget (dåförtiden med "Bolaget" som smeknamn, "Systemet" var något som kom senare) och en trappa upp föreståndarens bostad.
De båda har, sedan Magnentus tog över, byggts ihop där som man numera återfinner en entré liggande på snedden i änden av gården, förr i tiden Druvans utedel. Gården är också prydd med en liten fontän, som då stod inne på "Busan" och som en elegant terrass i närmast italiensk stil vetter ut mot.
Bland de många besökarna fanns Lennart Pettersson, med egna minnen från det här huset. Här var han nämligen kockelev i slutet av 50-talet, hann också avancera till andrekock.
- Då var det full fart. Ibland var någon tysk tyrolerorkester här och spelade, det var när man skulle försöka införa lite ölkultur i Sverige.
Något som ju, varefter, också skulle lyckas alldeles överhövan väl... Och maten på gamla Druvan då?
- Wienerschnitzel, det var huvudrätten. Mycket stekar var det också, slottsstek och sådant. På kvällarna mycket landsgångar. Och så förstås smör, ost och sill.
Nyklassicism
Byggnaderna är yngre än man kanske tror, båda faktiskt uppförda så sent som slutet av 20-talet, i nyklassicistisk stil.
Från ungefär samma tid, och i samma stil, är också en annan av de byggnader som öppnades denna söndag: Ståhlboms silo långt ner på Västgötegatan. Det är byggnaden först till höger, när man passerat över Gamlebro. Medan Ståhlboms kvarnbyggnad, det är grannen mittöver gatan.
Ståhlboms kvarn kom igång på 1860-talet, äldsta huset - kvarnbyggnaden - är från 1880-talet, sedan tillbyggd ner mot Gamlebro i början av 1900-talet. 1925 utvidgades så anläggningen med den kombinerade silo- och kontorsbyggnaden.
Som nu ligger där som en solitär, men dåförtiden omgiven av fabriker och hyreshus; bakom låg den gamla, numera helt utraderade, stadsdelen Midtina med Mäster Påvels gränd, Trångsundsgatanm fl trånga gränder.
Också Ståhlboms silo har ju rustats upp på senare år. Så skinande grann till exteriören har det blivit, att man knappt kan föreställa sig hur förfallet det är invändigt. Faktiskt har här ingenting gjorts sedan driften lades ner 1966.
Men fängslande är det att traska uppför trapporna, se det gamla maskineriet som transporterade och sorterade spannmålen och som ograverat finns kvar, fantisera om hur kontorsutrymmena tog sig ut då, beundra den makalösa utsikten däruppifrån över de andra fabrikernas hustak.