Trots att han har gått i pension arbetar han vidare inom socialtjänstens krisgruppsarbete.
– Det finns ett behov och ett önskemål från de anhöriga på båda sidor om att samma person skulle vara kvar, så jag blir kvar så länge jag behövs, säger Bertil Senestad.
Krisarbetet bygger på att visa ett samordnat stöd där den enskildes integritet värnas och tystnadsplikt råder.
– Det är viktigt att var och en blir omhändertagen på sina egna villkor, säger Bertil Senestad.
Generellt gäller att man alltid måste gå igenom det första årets sorgearbete innan man hittar en plattform att stå på. Vissa människor kan komma att behöva ha samtalskontakt i flera år. När man pratar om försoning så menar Bertil Senestad att det handlar om att försonas med sig själv.
I början hade man väldigt god hjälp av syrianska kyrkans ungdomsgrupp som ordande en minnesstund i kyrkan i Ektorp för närstående och andra.
– Det blev en väldigt bra dialog och vi har även tillsammans med enskilda präster träffat anhöriga.
Att stödja människor i ett krisarbete där man kanske aldrig kommer att få veta vad som verkligen har hänt är inte så svårt enligt Bertil Senestad.
– Oavsett vad som hänt är det den enskilda personens krisupplevelse som är det viktiga.
Sedan den tragiska händelsen förra påsken har det funnits en hotbild som kvarstår.
– Det här var en väldigt speciell och särskild händelse och alla känner sig rädda, säger Bertil Senestad.
Efter tingsrättens beslut i december att försätta en av de åtalade bröderna på fri fot svallade känslorna över för många inblandade, trots att Bertil Senestad och de andra i kristeamet förberett de anhöriga på beslutet. Så har man fortsatt att arbeta under följande rättegångsförhandling i hovrätten, som valde att meddela sitt beslut efter avslutad förhandling.
– De hade lärt sig av det som hände när tingsrätten meddelade sitt beslut på plats, säger Bertil Senestad.
Vilka reaktioner som kan tänkas komma när domen meddelas den 22 april vet han inte, men man har kontakt med alla inblandade.
– Vi kommer att sätta oss ner efter domen för att prata om hur vi ska gå vidare och vi har redan en grundplan som vi följer, säger Bertil Senestad.
Någon oro för vedergällning känner han inte.
– Även om man i ett tillstånd av posttraumatiskt stressyndrom skriker ut sin frustration betyder inte det att man gör det man sagt.