En punktlig, sprudlande och fullkomligt charmerande Linda Olsson kliver ur snöyran in i kafé där vi ses, dagen efter premiären på Skandiateatern.
Hon har gjort enstaka framträdanden , bland annat i pojkvännen Tommy Nilssons julkonsert, men nyårsrevyn Dävadädö kan nog ändå ses som en återkomst till scenen efter ett drygt års mammaledighet.
- Jag har älskat att vara mammaledig. Det är en helt annan roll i livet, min viktigaste roll, men jag har också längtat efter att få stå på scenen igen och sjunga och dansa.
Men tiden att repetera blir knapp när sonen Tim lägger beslag på uppmärksamheten. Linda beskriver sonen som en framåt, glad och envis liten person i en livlig ålder när han vill upptäcka världen .
- Han far runt som ett yrväder och man måste vara med hela tiden. Det går inte riktigt att fokusera på annat.
Inget vemodNågot vemod inför att Skandiateatern snart stänger har inte riktigt spridit sig i nyårsrevyns ensemble - ännu. De har varit fullt upptagna med att hinna färdigt med allt inför premiären.
- Det har varit mer nu-ger-vi-järnet-känsla. Vissa av oss har vanliga jobb och det har varit tufft att pussla ihop allt. Men visst känns det sorgligt när man tänker på det.
Linda Olsson har samarbetat med Pontus Helander och Carina Perenkranz i Kråkolmsrevyn för tio år sedan. Lotta Källström delade hon scen med i publiksuccén "Grease" på Arbis redan 1998, där Linda gjorde huvudrollen Sandy.
- Det var min drömroll då, något jag hade längtat efter sedan jag var liten flicka och tittade på Grease när jag kom hem från skolan, berättar Linda.
Hela artikeln publicerades i lördagens Folkbladet.