Lilla huset på Knäppingsborgsgatan
Rivningsminnen
Foto:
och Knäppingsborgsgatan är ännu inte riktigt färdigt. Det fanns ingen helhetssyn på hur det skulle bli när första rivningen skedde. Egentligen var det lika för många kvarter. Innan de första rejäla kvartersrivningarna skedde mest punktsaneringar. Kring 1940 byggde sålunda HSB ett kontors- och bostadshus efter rivning i hörnet Hospitalsgatan-Generalsgatan. Där fick också folktandvården och försäkringskassan lokaler.Huset fick bara leva några decennier. När det revs var det första rivningen i stan som möttes med protester. Huset var ju alldeles för ungt. Så kan man väl inte göra, hette det. Men visst, här skulle kommunen bygga förvaltningshus åt fritids- och socialförvaltningarna. Det blev ett kolossalt bygge från hörnet vid Nya torget, utmed Generalsgatan och Knäppingsborgsgatan.Fler liknande hus
I hörnet mellan de här två gatorna stod ett pyttelitet hus. En våning i gatuplan, där det var butiker. Vindsvåning med ett par lägenheter. Liknande små hus på resten av Knäppingsborgsgatan mot Kristinagatan. Det skedde omvandlingar i stadsbilden som det var svårt att ta in. Det var ju inte så underligt om den riksbekanta rivningsvågen i Norrköping var chockerande för invånarna. Människor, födda de sista decennierna av 1800-talet, gick så småningom in i en stad där gatubilderna förändrades bara långsamt och där mycket i kvarteren sågs som ren idyll. De såg samma stad under 50 års tid, gamla invanda miljöer. Trots att förfallet var tilltagande revs inte så mycket.Stadsarkitekt Kurt von Schmalensee noterade i början på 1950-talet att det under 1940-talet kanske revs högst tiotalet hus om året.För efterföljande arkitekter fanns en innerstadsmodell på en jättebräda där de kontinuerligt kunde byta äldre modellhus mot nya modeller efterhand som det revs ute i kvarteren. Så förnyades kvarter efter kvarter ut i stan och inne på brädet.Parkeringsyta
Det gamla bilderna på sidan idag handlar om det ofullbordade kvarteret Skeppet. Det nästintill hundraåriga huset söder om Svea Saluhall stod kvar till och med 1990. Då fanns det byggplaner på hörnet. Man sedan huset rivits revs tydligen också byggplanerna. Marken omvandlades till parkeringsyta och så har det varit sedan dess. I dag finns det ett plank runt parkeringen och det står inte längre något träd kvar och hindrar bilarna.Som nämnts i tidigare artikel var innerstadskvarteren i stan hemvist för många olika hantverkare. Ibland låg deras verkstäder i gatuhus av olika typ och ibland inne på gårdarna, granne med bostadshyresgäster. Det kunde varit verksamheter som i dag inte anses lämpligt att integrera med bostadsmiljöer, men som hälso- och aundhetsinspektörer inte kunde göra något åt.
Så jobbar vi med nyheter