Låter barnen komma till sig
Nog saknar man sin skola i Simonstorp. Drömmen om en egen skola lever också kvar. Men det har i alla fall blivit bättre än man vågade tro. Ta bara det nya ´frita´, som kyrkan i Simonstorp driver för barnen. De som numera går på Jurslaskolan.
- Här är mycket bättre än i Jursla, säger Felix Karlsson, 6. Här är näten aldrig trasiga. FOTO: ANITA KJELLBERG!
Foto:
Här är förstås idyll, som överallt annars i Simonstorp - ett stort rött trähus mitt bland höstens skönaste färger, och med sjön Bolen blänkande fram därbakom. Och det var ju de här barnen, som tvingades iväg till Jursla när kommunen från höstterminen lade ner skolan i Simonstorp.
Men när Folkbladet hälsar på leks här för fullt på den stora gräsmattan, och Maritza Derestam har kommit för att hämta hem sonen Mikael.
- Jag är jätteglad för det här, det känns som en ynnest, säger hon. Här kommer ungarna hem till tryggheten. De har jätteroligt med sina kompisar, och de vill inte gå hem.
Fick stanna kvar
I början av terminen fick de annars vackert stanna kvar i Jursla efter skolan, för att gå på fritidshem där.
- Men redan när vi kämpade för vår skola här kom frågan upp, om kyrkan kunde starta fritidsverksamhet, säger Maritza.
Några veckor in på höstterminen kom så Simonstorps eget fritidshem igång. Kyrkorådet tog beslutet och nu drivs detta som projekt, i första hand året ut.
Maritza har definitivt inget ont att säga om Jurslaskolan, personalen där är fantastisk och de gör ju allt vad de kan. Men det är ju en annan sak där. Jurslaskolan är ju så mycket större, med sina 300 barn - att jämföra med de 36 barnen på gamla Simonstorpsskolan.
- Mycket bättre här än i Jursla, säger 6-årige Felix Karlsson. Här är det inte trasiga nät i målen. I Jursla är det inte så kul, vi får inte vara ute så mycket där.
- Men här får vi gå ut precis när vi vill.
17 barn är inskrivna här. De flesta bor också i det lilla samhället, några dock lite längre bort; ´inne i skogen´. De kommer från 6-årsgruppen, ettan och tvåan i Jurslaskolan - ja, och så är det en trea med också.
Från Jursla
Skolskjutsen tar dem varje dag från Jursla till församlingshemmet. 6-åringarna kommer först, de äter också sin lunch här. Maten köps från förskolan som fått bli kvar här i Simonstorp, med sitt eget kök därtill.
- Vi kallar henne Köks-Ulla, och barnen älskar hennes mat. De äldre barnen är avundsjuka på 6-åringarna, som får äta här, säger Maritza. Idag var det visst tacosoppa...
Simonstorpsbon Ulrica Ferdinandsson, arbetslös när skolan lades ner, har anställts som fritidsledare.
- Barnen spelar fotboll och bandy ute, säger hon. De leker i sandlådan, och så finns det en hänggunga också.
Inne i församlingshemmets rymliga lokaler kan barnen rita, de kan bygga med lego. Flickorna gillar att dansa och lyssna på musik. Klä ut sig är också kul. Mellanmål ingår, idag har Ulrica själv bakat.
Hämtar barnen
Där står vi och språkas vid, allt medan eftermiddagssolen sjunker och föräldrarna kommer och hämtar sina barn. Fast några går själva, de bor strax intill. En pojke bor rentav i församlingshemmets hus, han behöver bara gå uppför en trappa så är han hemma.
Jodå, bättre än man kunde befara har det i alla fall blivit. Och som Folkbladet skrev om i onsdags har det ju ordnat sig även med skolskjutsen, nu slipper ju barnen åka med vanlig linjebuss till Jursla.
Men nedläggningen av bygdens skola är fortfarande något, som folket vägrar att finna sig i. En ansökan om att starta en fristående skola ligger ju också inne hos Skolverket.
- Andan härute är, att vi ska ha en skola, förklarar Maritza. Det har ju också flyttat hit fler barnfamiljer i år.
- Och tillägger hon, pekande mot ett rött hus på andra sidan vägen, där har det fötts! En ny liten flicka har det blivit.
Man måste kämpa
Men i våras, då var det ju kämpigt värre här i Simonstorp.
- Det fanns inga argument, som bet på kommunen. Men vi kämpade, och det måste man också göra. Man får inte ge upp.
- Så jag hoppas att de på Vikbolandet kommer att kämpa för sina skolor nu. Var och en har skyldighet att säga ifrån! säger Maritza.
Så jobbar vi med nyheter