Frågan är om inte det mesta som ges i buskisväg kan som man säger kasta sig i väggen. Premiären i parken vid Laurentiikyrkan i Söderköping fick stå emot det mesta som kan gå fel. Regnskur efter sådär tio minuters spel, en havererad ljudanläggning, vind som förtog repliker och allt i denna svenska sommar som kräver både mössor och vantar just nu.
Så vem kan klaga? Här spelas på av bara farten och Lasse och Maja är hur piggelina och kluriga som helst och har ju egen detektivbyrå, något som de flesta barn nog är väldigt bekanta med. De slitstarka historierna om detektivbyrån ger tillfälle att, som här, visa en präst som är bäst på vackra ord, en tidningsägare som är nöjd med att tjäna mycket pengar, ja, de flesta vuxna har sina svagheter.
Alla typer i den lilla staden Valleby där allting utspelar sig, passerar, från polismakten till tidningsutbäraren och den sluga caféägaren. Figurerna dyker upp och försvinner, rollerna växlar i de båda historierna, somliga är riktigt ruggiga och säkert är att sådana kan få sitt straff, andra mer ömkliga bovar kan klappas om och tröstas på slutet. Det är tur för Valleby att de rättrådiga barnen finns som kan ställa det mesta till rätta.
Speltiden är cirka en timme om det inte regnar och då hinner man berätta både Cafémysteriet och Tidningsmysteriet. Den ena historien som lär oss att vi inte ska stjäla och framför allt inte undanhålla skattemedel och inte komma med fagra löften. Av den andra historien förstår vi att det är bäst och säkrast att vara snäll. Och inte ska man mobba någon heller, utan istället lyssna och förstå om någon verkar sorgsen. Annars kan det bli väldigt knepiga följder.
Kärlek och svartsjuka, hämnd, girighet, mobbning och falska anklagelser samt en hel del andra ingredienser finns i de här berättelserna som många barn verkar tycka är precis lagom kittlande.
Till publiken i Söderköping är goda råd att man ska vara varmt klädd, ha positivt öppna sinnen och god hörsel - då är det bara att ta för sig. Ända fram till 12 juli.