Det här var förstås ett oförlåtligt bus och kunde inte tolereras, även om läraren inte var den mest populära. Han hade en vana att vika örsnibben runt en blyertspenna på "misshagliga" elever och vrida till.
Ibland kunde det bli en blödande spricka. Det är möjligt att galoschdramat var en hämnd för sådan brutal bestraffning.
Ris- och spöstraff
Oskarsskolan, en av de äldsta skolorna i stan, hade ett stort upptagningsområde. Först och främst Oxelbergen och närmsta kvarteren, men också Lindö och Smedby. Fram till den här tiden förekom både ris- och spöstraff och en lärare på skolan utvecklade en rationell örfilsteknik. För att få fram sanningen om något bus ställde han upp tre-fyra elever på en gång framför resten av klassen. Sedan började han från vänster med att slå ena kinden med handens knogsida och andra kinden med handflatan och likadant på nästa elev och de övriga i straffledet.
Det utdelades straff för både olydnad och bristande förmåga att till exempel rabbla upp psalmer utantill. Det fanns inget förbud mot att slå skolbarn om de gav fel svar på en fråga. Den långa pekpinnen som lärarna gick med mellan bänkraderna utgjorde ett ständigt hot. Många elever präglades av en molande rädsla, som gjorde att det blev svårt att få fram rätt svar.
Det fanns lång tradition vid skolan av sträng disciplin. Till disciplinens väktare hörde de två äldre lärarna Arvid Linder och Herberg Johansson. Den snällaste på skolan tyckte eleverna var vaktmästaren, vad han nu hette, var det kanske Ekfäldt? Kanske såg skolvärlden likadan ut i stans övriga delar. Aga var tillåtet, men inte våld, vilket det dock finns många berättelser om från olika skolor.
Frukost och slöjd
Oskarsskolan var rustad också med en slöjdsal överst i huset. Den var också frukostrum. Elever som bodde långt bort och fick gå tidigt hemifrån hade smörgåsar med sig. Till dem serverades varm choklad, kokad på en vedspisel, där det också kokades lim vid slöjdlektionerna. Här fick pojkar och flickor samsas, i klasserna var de ju annars delade.
Oskarsskolan var ursprungligen omgiven av en stor fin park, bevarad långt in i 1900-talet tills Djäkneparkskolan byggdes. Intill skolan i parken vid Hantverkaregatan fanns i början av förra seklet också en skolträdgård. Från 1925 fick skolan också gymnastiksal och skolkökslokaler i en ny byggnad i parken.
Skolmuseum
Fram till mitten av 1930-talet var det i stort sett obebyggt mellan Östra Promenaden och Odalgatan/Oxelbergen. Då började en intressant tid i stadsutvecklingen och eleverna i Oskarsskolan kunde från skolfönstren se över Promenaden hur kvarteren växte upp från grundläggning till takläggning. I flera års tid gick de förbi och fick då och då ändra sin väg till skolan utifrån Lindö, Smedby och Oxelbergen efter hand som gator och hus byggdes.
Den byggnadsmässigt prydliga skolan blev för många decennier sedan också omgiven vid Östra Promenaden av den så kallade Mattsonskolan. Numera är den gamla folk- och småskolan skolmuseum.