Längtan till Budapest
Ferenc är hemma i Brånnestad och väntar oss. Vi kommer med Klara som i sin tur kommer direkt från jobbet på Musikskolan.Han är pensionär nuförtiden, hon undervisar i pianospel. Det tar bara några minuter innan hon öser sin upprördhet över hur snålt kommunen behandlar Musikskolan.- 15 minuter! Så länge får jag ha en elev! Sju minuter för genomgång av läxa och resten för att gå igenom det nya. Det är fruktansvärt!
Hemma är alltid där man växt upp?
- Ja, det är rena hemlängtan, säger Ferenc. Här har vi bekanta och mer ytliga vänner. De som står oss närmast, dom finns kvar därnere.
Familj, syskon, de äldsta vännerna. De som gäller. De som delar erfarenheter, de som vet vad man pratar om.
- Men visst inser jag att det aldrig kommer att bli som förr, säger Ferenc. Det är en annan tid.
Klara växte upp i en stad i Transsylvanien, i en rik familj. "Kulaker" som ryssarna stämplade dom och konfiskerade all egendom. Kulaker betyder "folkets fiender". Klara som drömde om radiojobb hade inte en chans. Hon kom från fel samhällsklass.
Ferenc kom från en fattig familj i Budapest. Genom kommuniststyret fick han möjlighet att gå i skola. Något som inte räcker för att han ska ha någon mildare syn på kommunismen idag.
Började i Italien
Ferenc "Sasso" Szabo har varit scenograf på Östgötateatern. Helst minns han succén Spelman på taket, musikalen som gavs på Georg Malvius tid.
- Fulla hus hela tiden. Det var fantastiskt, säger Ferenc. Sasso är hans konstnärsnamn, han har under åren målat tavlor och haft utställningar i Sverige och utomlands. Ett litet rum i huset är ateljé.
Vägen till Sverige började för honom med ett jobb i Italien efter sin 5-åriga utbildning på Konstakademien. Men i Italien fick han inte stanna.
- Sverige var det enda land som tog emot då, säger han. Det var arbetskraftsinvandring och jag fick jobb på Bulten i Hallstahammar. Och skrev brev till alla teatrar men det var bara John Zacharias som svarade. "Här finns plats" skrev den gamle teaterchefen och 1966 blev Ferenc scenarbetare, snart scenograf. Med fast jobb som ännu var möjligt vid den tiden.
Och Ferenc började sitt liv i Sverige - och hade glömt sin hustru i Ungern - men det är något varken han själv eller exhustrun beklagar idag. Och det var tack vare den kvinnan som Klara och Ferenc fick kontakt och han så småningom vågade be Klara komma och dela hans liv här. Nu har de varit gifta i 27 år.
I Budapest undervisade Klara på en musikskola. En populär och framgångrik del var arbetet med sång och rytmik för små barn. Ett jobb hon älskade. Hon levde ett gott liv, ung, vacker, (vi får se fotografier) och med många järn i elden. Men hemliga polisen hade koll på henne. Skälen att säga ja till Ferenc var flera och det blev pampigt bröllop i Budapest, på så sätt fick Klara komma hit.
Visst blev det en kulturchock. Från tvåmiljonsstaden Budapest till ett Norrköping som kanske inte var så charmerande då, 1977.
- Genom teatern fick jag lyckligtvis ett jobb att börja med. Jag blev påkläderska mitt första år här. Det var väldigt roligt och jag lärde mig svenska, men jag var ju musiklärare. Och när Rolf Ottingius ringde från Musikskolan tackade jag ja.
- I östländerna kan man inte göra så, säger Ferenc. Har man en viss ställning så är det väldigt viktigt att man håller den, man kan inte "gå ner". Det är väldigt noga med statusen och hierarkin där.
- Allt är så längesen nu, säger Klara, nu börjar vi sakta gå ut ur skogen... så brukade dom säga hemma när de började bli gamla.
Envar sin egen tonart
Det spännande är nu att se hur det går med att sälja huset här, köpa bostad i Budapest som har blivit en förfärlig dyrort. Och Klara har mycket kvar att ge som musiklärare.
- Det är faktiskt så, säger Klara, att när jag lyckas få en elev att göra framsteg i sitt spelande så blir jag alldeles lycklig! Som en flicka som från ingenting efter fem år kan spela Beethovens Pathetique, det är sann glädje för mig. Och så har jag upptäckt min begåvning för pedagogik. Jag har 76 elever nu och alla är speciella, alla kräver sin individuella tonart.
Om allt går i lås lämnar dom ändå Norrköping. En gång om året flyger de mot det gamla landet. Kollar läget. Snart kanske de landar där de känner sig mest hemma.
FOTNOT: Szabo betyder skräddare. Nästan alla ungerska namn berättar om någon anfaders yrke.
Så jobbar vi med nyheter