Läkarna missade prostatacancer - ansåg att Peter var för ung

Redan i september 1998 sökte Peter läkare för sina besvär.
Men läkaren på vårdcentralen i Åtvidaberg ansåg att Peter var för ung för att ha prostatacancer och struntade i att utreda hans besvär.
När Peter några år senare hade fått beskedet om sin sjukdom, bad han att få tillgång till sina journaler och där hade läkaren skrivit att Peter hade förhårdnader i prostatakörteln.
Men läkaren ansåg uppenbarligen ändå inte att Peter skulle utredas vidare.
Hur läkaren resonerade vet Peter inte, för när han skulle anmäla honom till patientnämnden så hade anmälningstiden gått ut.

Rullstolsburen
När Peter äntligen fick hjälp så var det för sent för operation. Det enda som kunde stoppa spridningen av cancern var strålning. Men genom behandlingen uppstod komplikationer. Peter fick kraftiga smärtor i ryggen och miste till slut känseln i sina ben. Han blev rullstolsburen. Fortfarande har han oerhörda smärtor i ryggen som han försöker lindra med morfintabletter.
Peter har dessutom också drabbats av stroke för några år sedan och nu senast av både diabetes och epilepsi, sannolikt till följd av cancern eller av den kraftiga strålning som han har varit utsatt för.
- Det är klart att det känns väldigt bittert. Jag var åkare och hade ett drömjobb. Jag var delägare i ett företag som fraktade biobränsle i Östergötland. Vi var något av pionjärer. Men jag kunde inte fortsätta med jobbet.

Livsnjutare
Bittert känns det också för att han vet att han kunde ha blivit botad, om han i tid hade fått ta ett PSA-test. Provet mäter det äggviteämne som bildas i prostatakörteln. Vid prostatacancer läcker det ut mer PSA i blodet än normalt. När Peter till slut fick ta sitt blodprov visade det ett mycket kraftigt PSA-värde, nämligen 227. Värdet ska inte överstiga 3.
Det har hänt mycket under de år som Peter och hans familj har levt med sjukdomen. När Peter fick sin dom var yngste sonen bara åtta år och han tog sin pappas sjukdom mycket hårt.
- Under en hel termin fick jag vara med pojken i skolan. Han var rädd att jag skulle dö ifrån honom. När man tittar i backspegeln så känns alltihop fruktansvärt. Det har varit på gränsen till vad jag och min familj har orkat med.
Peter berättar att det ofta känns som om döden sitter på hans högra axel. Han planerar därför inte för framtiden och så fort han får ont någonstans så tror han att det är slut med honom.
- I jobbet har jag visserligen en almanacka men annars lever både jag och min fru för stunden. Vi är riktiga livsnjutare.
Han har ett annat arbete nu. Sedan i april arbetar Peter på Brukarstödcenter i Linköping.

Stortrivs
Han hjälper människor med olika funktionshinder som har kommit i kläm mellan samhällets olika regelverk. Man skulle tycka att han har nog med problem på det privata planet men Peter avslöjar att han stortrivs med sitt arbete.
- När jag kommer hit glömmer jag bort mina egna problem.
När Peter fick besked om sin sjukdom fanns det inte så mycket information om prostatacancer. I dag finns det ett Prostatacancerförbund och ProÖst är den lokala patientföreningen i länet.

Drivande kraft
Peter var själv en av de drivande krafterna bakom bildandet av lokalföreningen. Information i tid är livsviktig för att rädda liv och minimera lidande. Det vet Peter bättre än någon annan och det är därför som han väljer att dela med sig av sin historia. Hans tre söner vet hur de ska agera om de skulle drabbas.
- De kommer att hänga på låset och kräva att få ta PSA-testet.
Den 3 oktober fyller Peter 50 år och firar med öppet hus hemma i Åtvidaberg. Han trodde aldrig att han skulle få uppleva den dagen. Därför känns firandet som väntar helt otroligt berättar han.
- Jag har fått leva i åtta år. Nu planerar jag och min fru för åtta år till.

Information till våra läsare

Läkarna missade prostatacancer - ansåg att Peter var för ung