Framtidsyrken
Erik Golsäter är ursprungligen från Eksjö och läste LiU:s läkarprogram fram tills examen i januari 2018. Även hans pappa är läkare vilket kan ha bidragit till att han lockades av yrket.
– Det gjorde att det var ett tänkbart alternativ. Det kändes spännande och utmanande, säger Erik Golsäter.
– Jag ville jobba med människor och det verkade vara en bra kombination av dels omvårdnadsarbete, dels det rent medicinska. Jag tror det var den kombinationen som fick mig att söka.
Läkarutbildningen har ett rykte av att vara väldigt tuff, hur skulle du beskriva den?
– När man väl är inne i det är det tufft, framför allt under tentaperioder. Men jag tyckte studieperioden var väldigt rolig så det kändes inte så jobbigt. Man måste nog vara beredd på att plugga väldigt mycket men man sitter oftast inte ensam och pluggar.
– Det är mycket att läsa och man måste göra det jobbet. Det finns inga genvägar. Men utbildningen byggs på hela tiden och man läser samma sak flera gånger vilket ger en djupare förståelse varje gång.
Vad tyckte du var roligast med utbildningen?
– Jag tyckte det roligaste var att komma ut på praktik som man gjorde i den andra halvan av utbildningen. Det var väldigt spännande.
– Sen att det teoretiska hela tiden utvecklas ger en känsla av att man utmanas vilket är väldigt stimulerande.
Erik gör nu sin ST-tjänst (specialiseringstjänstgöring) inom anestesi och intensivvård. Ungefär samtidigt som han började tjänstgöringen slog pandemin till.
Det blev en rivstart, men en positiv sådan, menar Erik Golsäter.
– Det är klart att det är väldigt hög belastning. Men å andra sidan har jag inte sett något annat så jag har inget att jämföra med.
– Det är många patienter på avdelningen men då behövs det också många som arbetar, så det finns alltid bra stöd.
– Det har varit en bra introduktion, även om det varit tufft och tråkigt med så många sjuka och en så stor påverkan på vården i övrigt.
Hur kommer det sig att du valde att specialisera dig inom anestesi/intensivvård?
– Jag tycker att det är väldigt brett. Man får träffa alla olika typer av patienter och det är förhållandevis lite administrativt arbete. Alltså är det både teoretiskt och praktiskt i en bra mix. Man hanterar även akuta situationer vilket jag tycker är givande.
Vilka personlighetsdrag skulle du säga behövs för att bli en bra läkare?
– Det viktigaste är att man på riktigt bryr sig så att man inte slarvar. Man måste också kunna koppla bort när man kommer hem vilket kan vara svårt.
– Mycket handlar också om att möta människor och kunna inge förtroende. Att kunna kommunicera med patienter och med kollegor. Det rent teoretiska lär man sig.
Trots att det råder brist på specialistläkare i Sverige kan vägen dit vara lite krokig. Detta eftersom det finns få AT-tjänster, alltså den allmänna tjänstgöring som läkare måste genomföra för att få sin legitimation.
– Vissa kan behöva vikariera som underläkare under en lång tid, ibland i över ett år, innan en AT-tjänst blir ledig. Det är något som många kan tycka är frustrerande.
Hur kommer det sig att du hamnade i Norrköping efter examen?
– Det var lite av en slump men vi var flera från utbildningen som beslutade oss för att flytta hit. Vrinnevisjukhuset känns som ett lagom stort sjukhus i början av karriären, slutar Erik Golsäter.