Lagers Dancing Queen
Bugg, jazzdans, disco, tango, quick-step, cha-cha-cha, samba, rumba.Britt Gefvenberg är en riktig dancing queen. I 30 år har hon dansat på Lagers dansskola. Men det var inte där hon hittade sin sambo. Han avskyr nämligen att dansa.
Britt buggar loss med arbetskamraten Anders Wikström på Whirlpool. Även han mycket dansant. FOTO: JANNE FORSBY (011-200 464) janne.forsby@folkbladet.se
Foto:
- Jag har bara missat två uppvisningar på de här 30 åren, berättar hon.
Det började med balett när Britt var tio år. Sedan fortsatte det med jazzdans.
- När jag var 15 år hade jag gått så många kurser att jag fick dansa hur mycket jag ville under en termin, berättar hon. Då väcktes intresset för all slags dans.
1998 hittade Britt en danspartner och började dansa standard, latin och bugg.
- Och det är väl där jag är än i dag.
Tre gånger i veckan dansar Britt. En av dagarna startar hon med jazzdans och direkt efter den buggar hon tre lektioner i rad.
- Jag hjälper till på bugglektionerna. Det är helt ideellt, jag gör det för det är så roligt. Min danspartner hjälper också till. Ibland kommer det ju en kille extra och ibland kommer det fler tjejer.
Ragga på buggkursen
Ryktet säger att buggkurser är det perfekta raggningsstället för män som söker en partner.
- Jag vet inte om det är ett raggningsställe precis, skrattar Britt. Men dansläraren har faktiskt en teori om killarna som kommer dit. Antingen kommer de för att de har en partner som redan kan bugga. Eller så kommer de för att de är nyseparerade och vill lära sig att bugga för att de ska kunna ge sig ut och dansa.
Själv har Britt en sambo som är totalt ointresserad av att dansa.
- Man kan inte få allt här i livet, konstaterar Britt. Men min sambo har inget emot att jag dansar. Han känner min danspartner och vet var jag är. Det skulle kanske vara skillnad om jag var ute på krogen och dansade.
Men i Norrköping är det svårt att gå ut på krogen och dansa.
- Det finns inga dansställen i Norrköping, säger Britt. Kanske är det därför intresset för pardans stadigt minskar här i stan. Överhuvudtaget minskar dansgrupperna. Jag minns när jag började på 1970-talet. Då var ju stora dansfilmer som Fame och Flashdance aktuella. När jag klev ur hissen hos Lagers kom jag inte fram för alla människor som skulle gå på danskurs. Så är det inte i dag. Själv fick jag sluta dansa balett när jag blev ensam kvar i gruppen.
Britt har också tävlingsdansat. Bugg och salsa.
- Men det blev för jobbigt med alla långa resor så jag slutade. Vi åkte massor av mil för att dansa några minuter.
När Britt får frågan varför det är så kul att dansa blir hon först lite ställd.
- Jag tror det är rytmen i musiken som gör att jag vill dansa. Så fort jag hör musik börjar jag gunga.
Och hon tänker fortsätta dansa i ytterligare 30 år. Minst.
- Jag fotsätter väl tills kroppen säger ifrån. Eller så slutar jag när jag inte tycker det är roligt längre. Men den dagen tror jag faktiskt aldrig kommer.
Så jobbar vi med nyheter