Kvinnorna är upprörda efter att ha läst Folkbladets artikel i fredags om att kvinnor som fått missfall eller dödfödda barn i Östergötland vårdas tillsammans med nyförlösta lyckliga mammor och deras bebisar.
En kvinna, som nyligen förlorat sitt barn, tvingades sitta och äta med lyckliga nyblivna mödrar och deras bebisar.
- Att behöva vårdas i samma lokaler som nyfödda barn och deras föräldrar är att utsätta patienterna för onödig psykisk påfrestning, sa landstingspolitiker Efat Saiady (S) som skrev en interpellation i ämnet.
Vrinnevilistans Lasse Pettersson, ordförande i hälso- och sjukvårdsnämnden, framhöll i sitt interpellationssvar att mammorna som fått missfall inte alls behöver äta eller vistas med de nyblivna mammorna. De får eget rum och kan välja att stanna på rummet.
Barnskrik hörsEn kvinna, som fick missfall i 14:e veckan för 16 år sedan, upprörs över Petterssons svar.
- Jag hade hunnit börja koppla av och se fram emot att bli mamma för första gången.
Hon tänker fortfarande tillbaka på hur ledsen hon blev över att ligga där på kvinnokliniken och höra andra barns skrik.
- Så Lasses svar om att man får ett eget rum hjälper inte när man hör genom väggarna. Ledsamheten och sorgen finns i alla sinnen.
Det har nu gått 16 år och hon har efter detta fått tre barn.
- Men jag kan fortfarande känna den känslan av sorg och tomhet som jag kände då. Jag trodde att det var bättre i vården idag. Otroligt synd att jag hade fel.
Posttraumatisk stressEn annan Norrköpingskvinna blev både förvånad och upprörd av att höra att kvinnor med missfall vårdas tillsammans med nyförlösta.
- Jag tycker att det är omänskligt att man har den rutinen. Och så nonchalant och oförskämt, av Lasse Pettersson, att vifta bort det med att du kan möta bebisar överallt, säger hon.
Hennes foster dog i vecka 17 och hon fick föda ut det. Därefter fick hon ligga på kvinnomedicin, på sjuhuset i Västerås.
- Hade jag hört barnskrik eller tvingats äta i samma matsal som ammande mammor hade jag förlorat förståndet. Man är i en så känslig situation och då måste allt runtomkring fungera. Annars fastnar du i sorgen. Det blir lite som posttraumatisk stressyndrom, säger hon.
Fortfarande jobbigtTrots att det är nio år sedan nu så tycker hon fortfarande att det är jobbigt att konfronteras med andras gravidmagar och bebisar. Det skär till exempel i hennes hjärta varje gång någon lägger ut en ultraljudsbild på Facebook.
- Anonyma bebisar och gravidmagar är det lätt att projicera sitt eget förlorade barn på. Det blir då en otrolig påminnelse om ens egna stora förlust, sorgen efter det barn som aldrig kom.
