Det var en mycket otäck syn som mötte den promenerade kvinnan på Bergslagsgatan i korsningen till Stockholmsvägen i slutet av juni i år. På platsen fann hon en mycket svårt skadad kvinna i 50-årsåldern.
Den knappt talbara kvinnan var täckt av blod. Det handlade om omfattande skador i framför allt ansikte och överkropp. Innan ambulansen kom fram till platsen hade hon i alla fall kunnat uppge sitt namn och personnummer för kvinnan som larmat räddningstjänsten.
"Min man. Det är allt hon säger", berättade hon inledningsvis för larmoperatören.
Tillkallad polis hade inga svårigheter att spåra brottsplatsen. Mängder av blod ledde poliserna till ett flerfamiljshus på Åbygatan och nya blodspår ledde fram till en lägenhet som emellertid var tom på folk.
Men blodet ledde poliserna upp mot vindsvåningen och i vid ett öppet förråd fann man en man endast iklädd kalsonger som hade hällt bensin på sig själv och hotade med att tända. Efter lite tumult kunde poliserna oskadliggöra mannen som greps och senare anhölls.
"Jag använde min pepparspray för att förblinda misstänkt så att han inte kunde sträcka sig efter tändaren och sätta eld på bensinen", berättade en av poliserna efteråt.
Den här veckan står mannen, som är i 55-årsåldern, åtalad i tingsrätten för försök till mord.
Åklagarens har flera starka kort på sin hand. Dels kvinnans egna ord, men även DNA från målsägare och misstänkt gärningsman.
Klart är att det tidigare paret tillbringade en kort tid tillsammans i lägenheten innan knivattacken inleddes. Enligt kvinnan anade hon att mannen hade mörka tankar och ville skada henne.
Efter att ha fått motta mängder av hugg mot ansikte och kropp lyckades hon ändå kasta en flaska i huvudet på mannen och fly ut på gatan mot räddningen. Trots alla skador överlevde hon angreppet.
"Jag tror att han ville döda mig. Han drog för gardinerna för fönstren och stängde alla dörrar. Han började liksom bråka med mig, och så slog han mig hela tiden. Så höll det på liksom, jag vet inte fram mot gryningen då jag flydde hemifrån".
Mannen varken nekar till eller erkänner det han anklagas för. Förhöret med polisens utredare blir farsartat. Gång på gång säger han att han inte minns någonting från den dagen och förhörsledaren får hela tiden upprepa frågan för att mannen ska förstå.
"Jag kan inte berätta om några dumheter som jag inte ens minns", sa han bland annat.