Kulturskifte när 40-talisterna går
- Det blir inte bara ett åldersskifte, det blir ett kulturskifte också, säger Inga-Lill Johansson, enhetschef på sjukhemmet Apelgården.De närmaste tio åren kommer mer än var tredje bland personalen där att gå i pension.För Norrköpings kommun som helhet väntar en stor omställning. Som Folkbladet ska spegla i några artiklar.
På kommunala Apelgården är 16 av de ca 50 anställda - vårdbiträden och undersköterskor - 55 år eller äldre. Men utöver de normala ålderspensionerna lär också en del, av hälsoskäl, gå i förtid under åren som kommer.
Många försvinner
Själv kommer Inga-Lill Johansson, 57 också vad det lider med i denna stora pensionssväng. De stora avgångarna är dock inget, som oroar henne. Generationsväxlingen ska kunna gå utmärkt - om den bara sköts, och resurser ställs till förfogande.
Tillräckligt med nya undersköterskor måste utbildas. Norrköpings kommun måste också se till, att jobben inom äldreomsorgen blir attraktiva för de nya generationerna. Som har en annan bakgrund, och andra krav på sitt arbetsliv, än de som nu är på väg mot pensionen.
- Som chef måste jag ligga i framkant på utvecklingen. Det är viktigt att också tänka 5-10 år framåt, säger Inga-Lill Johansson.
All erfarenhet
- Visst, det blir ett kulturskifte. Men jag vill inte kalla det vare sig bra eller dåligt. Bara att det blir annorlunda.
De äldre anställda har ju all sin erfarenhet, som är så värdefull. Men de unga kommer med nya, fräscha kunskaper och infallsvinklar. De är välutbildade, de har - som Inga-Lill Johansson säger - "helt annan grundkompetens" än många bland den äldre personalen.
- En annan skillnad är, att för de unga är det naturligt och självklart med inflytande över den egna arbetssituationen. De äldre har ju mera fått lära sig, att nu ska de bli mer delaktiga. Men de har varit fantastiskt duktiga på att ställa om sig, det måste jag säga.
Annorlunda
- De nya kommer nog också att kräva ständig kompetensutveckling för att stanna kvar. Överhuvud taget tror jag inte, att de blir kvar på samma arbetsplats i 30-40 års tid. De kommer nog att hinna byta arbetsliv både tre och fyra gånger.
De yngre kommer heller inte att acceptera sådant slitjobb som äldreomsorgen av tradition varit - med alla dessa förslitningsskador, som blivit resultatet av åratals tunga lyft. Och som, med stigande ålder bland personalen, lett till växande ohälsotal och långa sjukskrivningar.
Äldreomsorgen förändras, riktigt till vad vet ju egentligen ingen. Men de gamla kommer att bli fler, de och deras anhöriga kommer att ställa nya och högre krav. Redan är det ju också så annorlunda mot förr.
- Matvagnen har tidigare styrt hårt inom äldrevården. Men vem accepterar nu, att den får styra din vardag när du blir gammal? säger Inga-Lill Johansson.
Individuellt
I bjärt kontrast mot den mer institutionsaktiga omsorgen är man nu på väg mot att sätta upp individuella mål för de gamla. När vill de stiga upp, när vill de duscha, när äta sin frukost? I en fullt tänkbar förlängning ligger då mer flexibla arbetstider för personalen.
Dessa nya vindar kan ligga bättre till för den yngre personalen, opåverkad av gamla tiders rutinstyrning som den är. Men om generationsskiftet ska fungera måste man redan nu ta vara på de unga, nyutbildade undersköterskorna. Ännu är tiden tyvärr inte inne för dem att få fasta jobb, ännu dröjer det innan avgångarna sätter in i större omfattning.
- Just nu är det god tillgång på undersköterskor i Norrköping, med ganska många arbetslösa. Vi måste värna om dem, som är inne som vikarier. Därför är det mycket bra att kommunen nu bygger upp en vikariepool för äldreomsorgen, på samma sätt som för skolan och barnomsorgen.
- Och det är också jätteviktigt för framtiden, att praktikanter och feriearbetande ungdom trivs här hos oss, säger Inga-Lill Johansson.
Alldeles för lite
När vi så tar gruppbilden på personalen, med några av dem som är 55+, välkomnar Henny Hall oss alla in på sitt rum. Efter en tid på sjukhus är hon nyanländ till Apelgården. 85 år gammal har hon lämnat sitt hem, flyttat in på sjukhemmet.
Tryggt
Men hon är så nöjd, säger hon, det är tryggt här. Hon är nöjd med rummet, med maten, med personalen. Hon förstår bara inte, hur de kan hinna med.
- Nej, jag fattar det inte. På nätterna är de tre på tre avdelningar, en för varje.
- Det är ju alldeles för lite, de tvingas springa som tokar. Skriv det! uppmanar oss Henny Hall enträget.
Just resurserna och bemanningen är väl också den verkligt stora frågan inför framtiden. Inte minst där kommer det att avgöras, hurpass väl det stora generationsskiftet ska lyckas.
Så jobbar vi med nyheter