Sedan jag gick ut gymnasiet har jag inte längre några lov, det har jag skrivit om tidigare. Jag kan inte låta bli att tänka på Pippi, som börjar skolan enbart för att få ha sommarlov, och raljerar om hur barn i Argentina bara äter godis i skolan. Och de går inte ens dit själva, de skickar sin bror - och min syster erbjuder sig att gå på introduktionsföreläsningen till en distanskurs jag ska läsa i Stockholm för ?vi är ju ändå så lika!?. Till saken hör att en kompis till mig såg oss (mig och min syster) stå bredvid varandra och trodde att han såg två Kalle.
Jag hade ändå en del ledighet under julhelgen, vilket resulterade i att jag vände på dygnet. Jag är medveten om att det här antagligen är väldigt vanligt bland människor i min ålder, och många ser det säkert inte ens som ett problem. Men när man har tenta klockan åtta på morgonen och inte somnar förrän halv två, blir väckt av en hungrig katt vid halv tre och sedan inte somnar om förrän en halvtimme innan väckarklockan ringer strax efter fem, när man sitter i skrivsalen och försöker koncentrera sig efter knappt två timmars sömn. Är det ett problem då?
Jag brukar oftast karakterisera mig själv som en tänkande människa. Om det beror på egenkärlek, bristande självinsikt eller bådadera låter jag vara osagt, men eftersom jag är så dålig på sport - mitt bollsinne är närmast obefintligt - var jag nästan tvungen att välja den intellektuella banan. Det innebär att jag tänker mycket, brukar jag tänka. Eller jag hoppas i alla fall att jag gör det. När man är en tänkande människa kanske det ingår att man då och då måste ligga vaken och tänka på natten, istället för att sova. För det är oftast när jag måste tänka på något som jag inte kan somna, tror jag.
Jag tänker på det där att Anna (min syster) och jag är så lika och så tänker jag vidare: Stefan Löfven (s) är oerhört lik Christer Sjögren, till utseendet alltså. Det måste vara någon form av tecken. Jag tänker ungefär såhär: Christer S är lugn och jordnära, värmlänning, en man av folket, smörsångare. Det bådar ju gott inför socialdemokratins framtid, även om Stefan L visst är norrlänning. Sedan ligger jag mest och tänker på min framtid. För när man är ung är det tydligen vanligt, förutom att vända på dygnet, att känna ångest inför framtiden. Herregud, jag är nästan tjugo år och har knappt gjort något vettigt alls med mitt liv. Vad ska det bli av mig? Efter det tänker jag på Horace Engdahl. Han är lik någon, men jag kan inte komma på vem. Så plötsligt kommer svaret till mig: Horace Engdahl ser ut som den nye kommissarie Barnaby i Morden i Midsomer! Sedan somnar jag gott, trots att de i själva verket inte är lika alls.
Så är det då ett problem att inte kunna somna? Som någon som försöker vara en tänkande människa måste jag säga nej, eftersom alla tankar verkar genialiska sent på natten, och det är ju bra. Kanske är det inte så praktiskt att alltid gå runt och vara trött, men det är smällar man får ta, antar jag. Och tentan då? Jo, tack, den gick utmärkt.
