En undersökning som Novus har genomfört på uppdrag av Akedemikerförbundet SSR visar att krisen inom socialtjänsten har fördjupats på punkt efter punkt jämfört med tidigare undersökningar. Exempel som lyfts fram är ökad arbetsbelastning, fler sjukskrivningar samt att problemen med personalförsörjningen växer.
– Det här är en allvarlig väckarklocka. Nu krävs det snabba åtgärder på alla politiska nivåer för att vända krisen, säger Heike Erkers, förbundsordförande för Akademikerförbundet SSR.
I Östergötland uppger 65 procent av socialsekreterarna att arbetsbelastningen har ökat det senaste året och 84 procent anser att arbetsbelastningen innebär svårigheter att göra ett bra jobb. Enligt undersökningen har det därför också blivit svårare att rekrytera personal. Enligt Heike Erkers innebär det att de minst erfarna ofta ansvarar för de svåraste besluten, med bristfällig introduktion i arbetet och utan tillgång till rådgivning.
Över hälften av socialsekreterarna anser att det inte går att klara kvaliteten och rättssäkerheten i arbetet. Heike Erkers menar att det är helt oacceptabelt och att det gör att de svaga grupperna i samhället, som utsatta barn och unga, riskerar att komma i kläm.
Nu kräver Akademikerförbundet SSR bättre arbetsvillkor för de som arbetar inom socialtjänsten och nämner minskad arbetsbelastning, bättre introduktion i yrket, fler utvecklingsmöjligheter och inte minst höjda löner som exempel på åtgärder som krävs för att få fler att vilja stanna kvar inom yrket.
Bahdi Ecer, facklig sekreterare och huvudskyddsombud på Akademikerförbundet SSR, berättar att det i Norrköping råder stor personalomsättning bland socialsekreterarna på grund av låga löner och tung arbetsbörda.
– Tung arbetsbelastning är det mildaste ordet jag kan använda för att beskriva situationen. Vi bryter mot lagen för att vi inte hinner med, säger han.
Som exempel på lagbrott socialtjänsten gör sig skyldig till nämner han att man enligt socialtjänstlagen ska utreda barn som far illa inom fyra månader, vilket man idag inte hinner på grund av den höga arbetsbelastningen. Ett annat exempel där lagstiftningen är tydlig är att man ska följa upp och besöka placerade ungdomar, något man inte heller hinner med.
Bahdi Ecer förklarar att samtidigt som kraven på administrativt arbete ökar från alla håll, så är det de som är mest lämpade att möta dessa krav som lämnar yrket.
– Det är de mest välutbildade som har störst möjlighet att röra på sig och samtidigt de vi helst skulle vilja ha kvar.