Åsa Svensson och Johan Lundblad är SO-lärare på Klingsborgsskolan. "Kriget i Ukraina väcker många känslor hos många elever. Man vet själv hur det är att finnas i ett krig", säger Johan Lundblad.
När Ryssland startade sin invasion av Ukraina hade eleverna på Klingsborgsskolan sportlov. Men redan innan invasionen hade SO-lärarna Åsa Svensson och Johan Lundblad börjat prata på lektionerna om vad som skulle kunna hända.
– Vi talade om riskerna med niorna och vi fick redan då många frågor. Men när Ryssland verkligen startade sitt krig mot Ukraina har mycket tid handlat om att svara på frågor och diskutera. Många av våra elever har egen erfarenhet av krig eller har föräldrar eller släkt som har erfarenheten, säger Johan Lundblad.
Enligt statistiken från Skolverket för lärsåret 2020 hade över 80 procent av eleverna på Klingsborgsskolan utländsk bakgrund. Enligt Statistiska centralbyråns (SCB) definition innebär det att eleverna är födda utomlands eller födda i Sverige med båda föräldrarna födda utomlands.
Över 80 procent av eleverna på Klingsborgsskolan har utländsk bakgrund. Många har själva erfarenheter av flykt från krig.
– När kriget kommer så nära är det många frågor om kriget ska komma hit. En del blir ledsna och undrar om man kan känna sig säkra här. Man har egna minnen om hur det var att fly från krig, säger Åsa Svensson.
De båda lärarna berättar att många frågor som kommer upp är väldigt praktiska. Som exempelvis frågor om var närmaste skyddsrum finns. Men också vad eleverna själva kan göra. Eller vad Sverige gör? Man har diskuterat Nato-medlemskap.
– Bland niorna undrar många vad som gäller för värnplikt eller plikt överhuvudtaget. Känslan är att många är beredda att hjälpa till för att försvara Sverige om det skulle bli aktuellt. Det märks att det blir ett större allvar på lektionerna numera, säger Johan Lundblad.
Åsa Svensson och Johan Lundblad på Klingsborgsskolan möter många elever som har egna erfarenheter från krig och flykt.
Det som båda lärarna tycker är svårast att bemöta är allt som sägs och visas på sociala medier. Det finns också frågor som får lärarna att själva fundera på vad som är sant eller inte. Vad som är fakta.
– Jag försöker alltid att ta reda på fakta. Om jag inte kan svara ber jag att få återkomma. Vi ställs ofta inför frågor om källkritik. Det diskuterar vi mycket. Det har blivit extra aktuellt nu när det kommer så mycket information som inte är kontrollerad, säger Åsa Svensson.
Ibland är frågorna och funderingarna också sådana att de får lärarna själva att stanna upp. Åsa Svensson berättar om ett tillfälle.
Det här är en bild av en levande Alan Kurdi. Bilden av honom död på en strand väckte en hel värld. "En elev frågade om vi glömt Alan", säger Åsa Svensson som är SO-lärare på Klingsborgsskolan.
– Någon visade mig bilden på Alan Kurdi (den lilla pojken som flytt med sin familj från kriget i Syrien och som låg död på en strand efter att ha dött efter en farlig resa över Medelhavet) och frågade om vi glömt honom nu? Vad ska man säga? Självklart har vi inte glömt det, säger hon.
Åsa Svensson och Johan Lundblad är SO-lärare på Klingsborgsskolan. "Källkritik är något vi diskuterar mycket sedan kriget i Ukraina bröt ut", säger Åsa Svensson.
Hur mycket kan man själv visa av sin osäkerhet och kanske rädsla?
– Det viktigaste är att vara ärlig. Att man inte lindar in svaren. Man berättar om det dagsaktuella läget. Jag tycker att våra ämnen har kanske blivit mycket ännu mer konkreta i dag. Det vi läser i historia eller samhällskunskap kan eleverna mycket lättare sätta in i ett sammanhang. Jag märker att det är mycket mer tyst och koncentrerat på lektionerna, säger Johan Lundblad.
– Jag kan vara väldigt spontan och visst visa att jag också är osäker på vad som ska hända. Men det handlar om att vara förberedd. Jag tror att vi alla lärare lyssnar väldigt mycket på nyheterna nu och läser det vi kan från säkra källor. Vi läser och försöker skaffa kunskap. Det kommer nya frågor varje dag som vi kanske inte kan svara på, säger Åsa Svensson.