Robert Wallin, kurator och psykoterapeut på Ungdomshälsan berättar att en stor del av de sökande dit är högpresterande ungdomar.
– De mäter sitt värde i att ha bra betyg och klara skolan. Många som söker hit har redan bra betyg men det räcker inte, säger han.
Han pratar om att en del skolor dessutom driver en mer elitistisk linje. Att pedagogiken triggar de unga att nästan tävla med varandra, även om det inte alls är meningen.
Men det är inte bara skola och skolarbete som slår mot de unga. Robert Wallin nämner också att unga i dag får klara sig lite mer själva än tidigare.
– Jag vet inte riktigt hur man ska förklara det men kanske att de står mer på egna ben. Jag får en känsla av att det är färre vuxna att söka stöd av i dag. Unga kanske lämnas mer ensamma, just eftersom samhället är som det är.
Övervägande del av de som söker vård gör det just för att de drabbats av panikångestattacker eller har prestationsångest. Och det är riskfyllt att driva sig så hårt.
– Så länge man får den uppmuntran man söker genom att prestera så går det bra. Men det funkar bara tills man inte får den uppmuntran längre eller tappar sina kompisar och intressen. Då rasar det. Då har man bara skolan kvar och då orkar man inte, säger Robert Wallin.
För att få bukt med bekymren måste man söka hjälp. Flickor är bättre på att söka hjälp än pojkar, men båda grupperna mår lika dåligt. Robert Wallin uppskattar att det är ungefär 75 procent flickor som söker sig till Ungdomshälsan. Det är viktigt att ta hjälpen som finns.
– Just det här med jobbiga tankar och jobbiga beteenden blir bara värre och värre om man inte tar tag i det. De har en tendens att föröka sig själva. Det är svårt att bota sig själv från ångest. Ångest har en tendens att göra att man tar till kortsiktiga lösningar och dämpar den tillfälligt. Om man inte söker hjälp kommer man in i ett mönster där man har beteenden som kortsiktigt hjälper mot ångest men som långsiktigt förvärrar.
Det finns flera sätt att lära sig hantera sin ångest, bland annat genom så kallad KBT, kognitiv beteendeterapi. Men pressen i samhället finns kvar till kommande generationer.
Hur ska man lätta situationen för unga?
– Ja du, det är svårt att säga. Men för att minska pressen tror jag att utbildningen måste bli mer individanpassad. Jag vill inte påstå att det är resurserna i skolan som blir mindre, men det är ju svårt att få stöd med speciallärare och så i dag, säger Robert Wallin.
Han pratar också om bekymret med att få killar att söka sig till vården.
– Jag tror att vi måste hjälpa killar att prata redan på dagis. Och kanske måste vi som jobbar med det här lära oss hur man bäst pratar med ungdomar, både killar och tjejer. Och killar måste lära sig att man har känslor, och hur man förstår dem.