FBI-agenten Ashburn är skicklig, skrytsam och impopulär. Poliskonstapeln Mullins odräglig, hygienmoståndare, impopulär och initiativrik. De tvingas arbeta tillsammans för att bryta en större knarkhärva när FBI skickas in till Boston för att hjälpa lokala myndigheterna. Sandra Bullock spelar Ashburn medan Melissa McCarthy tar sig an Mullins. Komedier om omaka poliser som lär sig samarbeta är inget ovanligt. Sådana med kvinnor i båda huvudrollerna, det är ovanligt (den senaste var Feds från 1988). Sådana där de kvinnliga karaktärerna dessutom är befriade från onödiga kärlekshistorier är högst ovanliga.
Paul Feig skulle kunna beskrivas som Judd Apatows bättre hälft. De flesta av Apatows produktioner som inte går för långt och inte är för sexistiska har Feig varit med på. I ”The Heat” har han samarbetat med manusskribenten Katie Dippold. De visar tillsammans att de kan bemästra konsten att inte ta saker för långt. Om det förekommer stereotyper eller barnslig humor så slutar det konsekvent i rätt tid. Vilket gör att som tittare tröttnar du inte på komedin i sig. Det är lagom när lagom är som bäst.
Annars är det en rätt så ordinär historia som inte tar sig själv på större allvar. Det är en enkel komedi som skildras rättframt och utan krångel. Karaktärerna är mångsidiga och ger upphov till både sympati och avsmak. De blir aldrig nidbilder eller kompletta stereotyper. Speciellt McCarthys karaktär skulle kunna spåra ur totalt in i motbjudande territorier men visar istället hjärta.
Allt detta är tack vare solida skådespelarinsatser speciellt av Bullock och McCarthy, ett manus som lyckas blanda osofistikerad med feminism och regi som håller ihop helheten rätt.