Kors - ett mingelparty
Konfirmationen blir ett mingelparty med cider och snittar.- Vi sätter ungdomarna och deras egna frågor i fokus, säger prästen Katarina Wändahl, som suttit på café och druckit caffe latte på den tid som hon absolut inte vill kalla undervisning.
"Vi vill att ungdomarna ska känna att kyrkan är deras", säger Håkan Appel, församlingspedagog, och Katarina Wändahl, präst i S:t Olai. Och Emil Josefsson, Kristoffer Jacobsson, Eduardo Gonzalez och Anna Sahlin intygar att de känner sig hemma i S:t Olai kyrka. FOTO: JANNE FORSBY
Foto:
- Mamma ville, säger Emil Josefsson.
Och så är det för de flesta. Föräldrarna vill att de ska konfirmera sig.
- Men det var mycket roligare än jag hade trott, säger Emil och får medhåll av sina kamrater.
- Ja, jag trodde det skulle vara tråkiga lektioner, säger Eduardo Gonzales. Istället har vi pratat, fikat och varit på läger.
Katarina Wändahl och församlingspedagogen Håkan Appel har under året druckit många caffe latte och diskuterat livet med konfirmanderna.
- Vi har byggt mycket kring de funderingar som surrar nu, berättar de.
Kan inte budorden
Den traditionella konfirmandundervisningen är borta och ingen av konfirmanderna kan rabbla tio Guds bud utantill.
- Vi vill komma bort från den intellektuella kunskapsinlärningen, säger Katarina Wändahl. Det är en konstig syn på tron att den ska vara att rabbla saker utantill. Vad är egentligen Gud? Att kunna rabbla saker utantill eller gemenskap? För mig är Gud ett möte mellan människor där det finns kärlek.
Och Håkan Appel inflikar:
- Vi står stadigt mitt i kyrkan. När vi ska diskutera vad som är gott eller ont gäller det att göra det utifrån ungdomarnas eget liv. En gång diskuterade vi till exempel med dataspel som utgångspunkt. Jag är övertygad om att vi når längre fram i konsten att leva i kristen tro på det här sättet istället för att bara bocka av inlärda saker.
Och nog verkar det som om de gemensamma fikastunderna och diskussionerna har väckt en hel del tankar hos konfirmanderna.
- Jag har börjat fundera mer, säger Anna Sahlin. Och jag börjar förstå hur prästerna tänker. Gud är ingen gubbe som sitter på ett moln. Gud är överallt. Alla känslor är Gud.
Krstoffer Jacobsson nickar instämmande.
- Man börjar tänka och undra om det finns något.
De här konfirmanderna tycker det är konstigt att inte fler vill konfirmera sig.
- Trenden började någon gång på 70- och 80-talet, säger Håkan Appel. Det finns flera förklaringar. En är att alla ungdomar i dag har så många fritidsaktiviteter. För att nå fram i bruset var vi tvungna att göra något.
Alla kyrkor i Norrköping har därför gått samman i en gemensam kampanj för att värva nya konfirmander till hösten. Håkan Appel är en av de drivande krafterna bakom kampanjen.
- Vi började med att skicka ut ett brev till alla föräldrar och tala om hur viktig roll de har i sina barns val. Därefter skickade vi ut en enkät till 1 434 skolungdomar. Alla fick ett personligt brev med sitt namn.
Finns Gud?
Ungdomarna fick svara på tre frågor. Finns det en Gud? Är människor och djur lika mycket värda? Kan allt förlåtas?
- Inga lätta frågor precis, säger Håkan Appel.
Över tio procent svarade på enkäten.
- Enligt reklambyrån som hjälpte oss med kampanjen var det ett häpnadsväckande bra resultat, säger Håkan Appel.
På måndagen skulle svaren vara inne. Och redan på fredagen samma vecka fick ungdomarna en broschyr, där materialet var sammanställt, tillsammans med en inbjudan till konfirmation.
- Vi har också varit ute på skolor och informerat, berättar Katarina Wändahl.
Hemma i kyrkan
Konfirmanderna verkar känna sig hemma i S:t Olai kyrka.
- Vi vill att de ska känna att kyrkan är deras, säger Håkan Appel. Inför första advent sov vi över i kyrkan. Jag sov nedanför predikstolen. När man har sovit i kyrkan, tror jag man får ett annorlunda förhållningssätt till den.
Mingelparty
På söndag blir det gudstjänst och mingelparty i kyrkan.
- Vi har utgått från konfirmandernas egna önskemål, säger Katarina Wändahl. En annan grupp hade kanske velat dramatisera något och spela upp. Nu har vi gjort en utställning med till exempel ett par gipshänder och bilder på temat "vad är Gud för mig".
Föräldrar och släktingar får mingla runt och titta på konstverken.
- Förr satt föräldrarna i bänkarna och konfirmanderna skulle svara på frågor. Jag tror inte det gav föräldrarna så mycket. Ofta hörde de inte ens vad konfirmanderna svarade.
Trots att det är en kyrka och konfirmation i tiden, lever några av de gamla traditionerna kvar. Konfirmanderna går fram i procession klädda i kåpor.
Kärleksbudskap
Och det viktigaste är fortfarande att förmedla kyrkans kärleksbudskap.
- Även om kyrkan har en ny, öppnare roll i dag med lägre trösklar, gör vi ändå inte avkall på själva kärnan, säger Håkan Appel.
Så jobbar vi med nyheter