"Kör inte förrän alla sitter"

Sonja Andersson åker ofta kollektivt. För henne kunde konsekvenserna blivit förödande när hon vid ett tillfälle ramlade omkull på väg in på bussen. Det irriterar henne att ingen hjälper till när någon till synes har problem att stiga på.
- Jag tycker inte om att chauffören ska börja köra innan man fått sätta sig, säger Sonja Andersson.
När hon för en tid sedan skulle kliva ombord med ena handen upptagen av sin cittra och med sångböcker i den andra föll hon pladask framför chauffören.
- Normalt gillar jag att åka buss men efter det som hänt har jag börjat be om hjälp och att busschauffören ska vänta tills jag kommit på och fått plats, säger Sonja Andersson.
När Folkbladet gav sig ut på stan för att fråga vana bussåkare om deras åsikter gällande färdens säkerhet och möjlighet till att få sittplats, blev svaren samstämmiga. En äldre dam säger i förbifarten att folk brukar vara artiga och resa sig för henne.
- Säkerheten är inget att klaga på. Chaufförerna är väldigt duktiga över lag, ropar hon på väg till sin buss.
Einar Johansson har inget att invända vad gäller brist på sittplats. Men han tycker det känns osäkert att stå och gå i bussen.
- Som gammal kan man lätt tappa balansen. Jag har aldrig ramlat men det är lätt att vingla omkring, säger han.
Paul Hellrin arbetar som busschaufför. Han upplever att resenärernas säkerhet i stadstrafiken är relativt lugn.
- Det är när man kommer över 50 kilometersgränsen som det inte alltid är så lyckat med stående passagerare, säger Paul Hellrin.
Vad gäller klagomål från resenärerna angående brist på sittplats medger han att det förekommer. Inte så ofta i stan utan mer från dom som behöver färdas lite längre som förslagsvis till Krokek.
- När jag körde den bussen så blev det ofta gnäll på folk för att de fick stå.
De gånger Paul Hellrin upplever turen som osäker är när bussen är fullpackad med människor.
- Då gäller det att ha koll på resenärerna och att man tänker på inbromsningarna, säger han.