Thereza Eriksson från Vikbolandet blev som många andra illa berörd av den treåriga flickan Esmeraldas tragiska öde.
Förra sommaren lämnade hon därför in ett medborgarförslag till kommunen om att upprätta en minnesplats för ”Lilla Hjärtat”.
– Jag kände en stor frustration kring hela händelsen. Hur ett litet barn som är väl inbäddad i ett system ändå kan fara så illa. Jag ville göra något men kände mig så maktlös. Det här medborgarförslaget blev ett sätt för mig att göra någonting i det lilla, säger Thereza Eriksson.
Hon föreslog en plats utformat som ett hjärta, kanske tillsammans med en liten flicka som håller i en text, men annars överlämnade hon design och beslut av plats till kommunen.
– Sedan dess vet jag att man har rest en minnessten i Vadstena. Det var ju där Esmeralda var lycklig och hade sin riktiga familj så det känns bra.
– Min tanke var att minnesplatsen i Norrköping skulle kunna bli ett monument för alla utsatta barn. Det finns så många liknande tragiska öden.
Kommunens utredare ser dock inte en minnesplats för Esmeralda som oproblematiskt och föreslår nu att kommunstyrelsen avslår medborgarförslaget, trots att det rent juridiskt inte finns några hinder.
"Komplexiteten rör framförallt eventuella oönskade känslomässiga och etiska effekter av att inrätta en minnesplats, hur en minnesplats kan påverka både personer med nära anknytning till flickan, såväl som medborgare", står det skrivet i tjänsteskrivelsen till kommunen.
"Högst troligt är att det, även efter att de rättsliga och offentliga processerna är avslutade, kommer att finnas kvar känslor kopplade till händelsen. Då medborgarförslaget indirekt berör nu levande personer, till exempel flickans syskon, kan en minnesplats ge upphov till icke förväntade effekter och konsekvenser, i synnerhet personliga sådana".
Thereza Eriksson förstår hur utredarna resonerar men hoppas ändå på någon form av minnesplats för flickan som har berört så många människor.
– Min förhoppning är att hennes syskon får en känsla av "wow, vilken skillnad hon gjorde" av en sådan hyllning. Sorgen lägger sig väl aldrig helt och hållet men när man blir äldre kanske det kan vara skönt att ha en speciell plats att gå till där man får känna en stolthet för sin syster, avslutar Thereza Eriksson.