När familjens treåriga dotter fick diagnosen autism ansökte föräldrarna om bostadsanpassningsbidrag hos Norrköpings kommun. Familjen, som bor nära en trafikerad väg på Vikbolandet, ville ha hjälp med pengar till staket runt tomten för att dottern inte skulle komma till skada.
Kommunen avslog ansökan med motiveringen att barnet var så pass litet att familjen ändå skulle vara tvungen att upprätta staket, oavsett diagnos.
Familjen överklagade beslutet till förvaltningsrätten - som gav dem rätt.
Kommunen som anser att förvaltningsrätten slarvat i sin bedömning har nu överklagat domen till kammarrätten.
- Vi lutar oss redan mot kammarrättdomar i vårt beslut. Det är anmärkningsvärt att förvaltningsrätten endast går på föräldrarnas önskemål, utan att se till de vägledande domar som finns, säger Sonja Sköld, chef för bostadsanpassningsstöd vid Norrköpings kommun.
Barnets ålderEnligt Sonja Sköld hade kommunen beviljat bidrag om barnet vore äldre.
- Om barnet vore äldre än fem år, och det fanns risk för dess säkerhet - då hade vi kunnat bidra med pengar till ett staket. Men eftersom flickan är så liten, anser vi att familjen får stå för staketet själva. De hade varit tvungna att ha ett staket även om barnet inte haft autism, säger Sonja Sköld.
Thorbjörn Lindvall, rådman vid förvaltningsrätten i Linköping, är säker på att domstolen tagit hänsyn till tidigare domar i sitt beslut.
- Ja, det skulle jag säga att vi gjort. Vi har alltid en praxisgenomgång innan vi tar ett beslut, säger han.
Förvaltningsrätten anser att barnets ålder är oviktig i sammanhanget. I det här fallet ska kopplingen mellan funktionshindret och anpassningsåtgärden räcka för att bevilja bidrag, enligt Thorbjörn Lindvall.
- Familjens behov av staket kan inte jämställas med behovet av staket hos en familj med barn i samma ålder utan funktionshinder, säger han.
