De båda cheferna på digitaliseringsavdelningen avskedades i höstas efter mutanklagelserna. Facket motsatte sig ena avskedet, vilket slutade med att kommunen betalade ut en ersättning på nära en miljon kronor till den förre chefen. Den andra chefen valde att säga upp sig själv.
Kommundirektör Martin Andreae står fast vid att agerandet var riktigt, trots att förundersökningen nu lagts ned.
– En åklagare har att pröva om hen tror sig ha underlag nog att få till en fällande dom i domstol, annars ska förundersökningen läggas ner. Arbetsrätt är något helt annat, det handlar om vad vi som arbetsgivare kan acceptera av våra medarbetare, säger han.
– Vi tycker att vi hade helt rätt och jag står för de åtgärder som har vidtagits av Norrköpings kommun. Vi skulle ha gjort likadant igen.
Om ni var säkra på att ni gjort rätt, varför betalade ni då ut en ersättning?
– Vi stod i ett läge där det kunde bli domstolssak och då gör man en riskbedömning. Om det skulle gått till arbetsdomstol och vi skulle ha fått en dom emot oss, då hade det blivit väldigt, väldigt dyrt om det skett ett avsked på oriktig grund.
Men hade det skett ett avsked på oriktig grund?
– Nej, men jag säger om domstolen hade funnit det. Oavsett hur säkra vi är på vår sak, kan man inte vara 100 procent säker på att domstolen inte gör en annan bedömning.
Per-Olov Strandberg var personaldirektör då cheferna avskedades. Han har nu gått i pension och var inte med under de slutliga fackliga förhandlingarna, men har inte ändrat uppfattning.
– Hur ska jag kunna göra det? Det beslut som fattades tyckte vi var adekvat och riktigt, säger han.
Om förklaringen att det handlade om att nyttja kuponger säger han att det inte spelar någon roll.
– Vi har haft nolltolerans mot sådana här saker eftersom det aldrig får finnas en misstanke från våra medborgare om att det finns någon form av korruption.
Varken Per-Olov Strandberg eller Martin Andreae tycker att det är relevant det som står i kommunens riktlinje om att gåvor och förmåner kan tas emot om det rör exempelvis studieresor.
– Allt beror på i vilket sammanhang det är. Det här beteendet att aktivt ta kontakt och fråga om en biljett, det tyckte i alla fall jag inte var okej, säger Per-Olov Strandberg.
Hur ska man kunna veta det som anställd när det står så i riktlinjen?
– Om man är verksamhetschef ska man kunna bedöma vad som är okej eller inte. Riktlinjen är ingen katalog, det är hela tiden bedömningsfrågor. Om det är en sådan viktig konferens ska kommunen betala.
Han medger dock att de gjorde fel när de inte meddelade facket innan om avskedet.
– Det var en miss vi gjorde, men det förändrar ju inte i sak någonting.
Anna Thörn, som nu är personaldirektör i Norrköpings kommun, ser inga konstigheter med att ersättning betalades ut, trots att kommunen fortsatt stod fast vid att avskedet var riktigt.
– Eftersom det gick vidare till central tvisteförhandling var det SKR (Sveriges kommuner och regioner) som företrädde oss som arbetsgivare. Varken vi eller facket hade ändrat inställning i sak, men för tvistens lösande kom vi fram till en överenskommelse, säger hon.
– Det är inte ovanligt att det blir så vid en central tvisteförhandling. Man väger massor med saker mot varandra och förhandlar fram en överenskommelse för att kunna lägga det bakom sig. Och det är ju så i en överenskommelse: ingen blir vinnare och ingen blir förlorare.